Går till jobbet fast jag känner mig lite snurrig. Går hem på grund av att mina händer börjar darra och min hals känns som knivar fastlimmade på sandpapper.
Spenderar en natt med feber som får mig att känna mig som en antigen Lord Byron i ett tält någonstans i Grekland eller som en kristen missionär som bah "Hur farlig kan en djungel vara egentligen?" och lokalbefolkningen är liksom "Ääähhh ganska farlig. Du vet Enarmade Awa? Hon var en gång Tvåarmade Awa. Hon fick bytta namn efter... tja, ju mindre du vet om den incidenten desto bättre kommer du sova. Saken är den att må så vara att vi utmanade ödet genom att döpa henne till Tvåarmade Awa men den där djungeln är fortfarande ganska farlig även om du är förberedd."
Och den kristna missionären: "Jag har en hatt och låg tolerans mot parasiter! Vad kan gå fel?"
Och lokalbefolkningen: "Det här är den sämsta road tripen någonsin."
Stannar hemma på torsdagen, nedbäddad och ser en hel säsong av Drunk History. Går till jobbet på fredagen. Knaprar tabletter och hosttabletter och påstår att jag är friskare än vad jag låter.
Får feber igen på lördag. Inte lika mycket kristen missionär den här gången. Feberskalan ligger någonstans emellan "tillräckligt matt för att inte orka klä på sig mer än en morgonrock" och "tillräckligt pigg för att bli uttråkad och knyta ihop morgonrocken till ett par shorts".
Hela tiden ifrågasätter jag mitt eget immunförsvar med: "Är vi verkligen sjuka eller är det så att jag bara inte vill gå till skolan idag?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar