söndag 14 december 2008

Kaffe och maskar

Mina föräldrar har nyligen sänt mig ett litet packet med kläder. Ett par av mina tröjor lyckades bli förstörda redan första veckan här på grund av en faslig olycka som involverade en flaska olja och en pudel. Bäst av allt var dock inte kläderna, de hade även skickat med ett packet med Zoega åt lilla mig. Jag är mycket lycklig. Inte för att jag är beroende av kaffe, åh nej, det är bara så att jag måste dricka minst en kopp kaffe varje dag. Stor skillnad.

Blir lite gråtfärdig av Zoegakaffet och får en attack av hemlängtan. Det är inte direkt Gävle i sig jag saknar utan människorna som finns där... eller i vissa fall, fanns där. Nu när Jakob är i Syd Afrika och slår runt så är lilla Mor och lille Far helt ensamma... vem vet vad de tar sig till? Enligt deras enstaka mejl har de blivit helt crazy och kastar sig ut på vilda äventyr på stan. Om det inte är julmässa av Händel i Gamla Stan så är det ett besök på Waldemarsudde. Vad kommer de att göra härnäst? Kanske kommer de att bli så hänsynslöst hedonistiska att de besöker två eller till och med tre hembygdsmuseum!

Har plöjt igenom ett par nummer av The Mask, utgiven av Dark Horse Comics. Jupp, serietidningen som filmen är baserad på. Låt mig säga att serien slår filmen med hästlängder, vilket ofta är fallet egentligen. Låt mig även säga att det är bra mycket våldsamare än filmen. Dock är serien inte så klockren som den kunde ha varit med sin intressanta premiss. Då blev jag mer nöjd när jag läste Marshal Law skriven av mannen bakom Judge Dredd och tecknad av mannen som tecknade The League of Extraordinary Gentlemen. Skulle definitivt tänka mig att köpa den tidningen. Jag hoppas däremot att jag slipper försäljare som tror att man kommit fel.
Man: Ah, ska du verkligen köpa den här serien?
Jag: Öh... det var tänkt så.
Man: Är du medveten om att den är ganska blodig?
Jag: ... ja?
Man: Det finns även mycket naket i den.
Jag. Jaså? Alan Moore är ju annars känd rodna av bara tanken på nakenhet.
Man: Och det är andra delen av serien.
Jag: Nähä? Menar du verkligen det? Jag trodde att "The League of Extraordinary Gentlemen, Vol 2" var ironiskt menat. Tack! Hur skulle världen någonsin fungera utan dina värdefulla, för att inte nämna insiktsfulla, tankar!?
Det är nästan som de inte ville sälja vissa tidningar till mig! Som tur är händer ovannämnda inte särskilt ofta men när det väl sker ser man praktiskt taget rött.

En trevlig nyhet är att Sara (även känd som Saram Jätte Ödlan) har avslutat sin strid med en av de skotska drakarna, även känd som The Royal Bank of Scotland, och hon är den som segrade. De bestarna har fått henne att rusa omkring i minst en månad som halshuggen höna. Till slut var hon praktiskt tvungen att dra ditt sin chef för att de skulle inse faktum och öppna hennes bankkonto.
Detta system man måste gå igenom för att skaffa sig ett konto är infernaliskt och gör en lycklig över tanken på åka hem till Sverige där allt man behöver göra är att flasha sitt personnummer för att få saker i rullning. Här är det en enda lång mardröm som till och med Kafka skulle ha svårt att föreställa sig (kanske inte men ibland känns det så.) Ibland känns det som de vill att man ska bevisa sin existens vilket redan konfunderade de gamla grekerna. Möjligen är det så att de är oroliga att de av misstag ska ge person ett bankkonto som sedan visar sig vara en fjäril som drömmer att hon är en människa och det skulle var högst pinsamt för The Royal Bank of Scotland.

Vad annars är intressant? Jo, jag och Sara backade lussebullar. Pia tyckte vi skulle lussa för Lexy men vi ansåg att det var lite för tidigt att ta sig an med tanke på vår korta bekantskap. Sara har dessutom fått en konstig vana att då och då utbrista; "På tal om Battlestar Galactica!" och sedan går det inte att stoppa henne. Hon gillar verkligen Battlestar Galactica. Även om Starbucks och Kapten Flintskallig har blivit vinnare av den ohederliga titeln Lilla Fröken Stasi som pris för sitt hårda arbeta att döma oskylda människor till en snabb död i yttre rymden. Vad hände med dig Starbucks? Du brukade vara cool och sitta i en cell och göra armhävningar? Och Kapten Flintskallig! Alla älskade dig när allt du gjorde var att stirra argt på taket ovanför dig men den mannen är borta för länge sedan.

Nu ska jag gå och äta lunch för att sedan försöka skriva lite nonsens.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du maste blogga oftare! Jag sitter har i ett dis av magsjuka, sniffar in doften av forkolnade lik, har inte tvattat mig eller bytt klader pa flera dagar, lever pa ris och coca cola men anda orkar jag fnissa som en liten tjej varje gang jag laser dina fullkomligt fortraffliga inlagg! PUSS