Strålande Jul

Vi har varit mycket juliga denna månad. Vi har städat och fejat, slagit in presenter och kämpat emot onda tejprullar samt bakat mycket pepparkakor. När jag skriver vi menar jag förstås Sara. Jag hjälpte till i början men ägnade sedan resten av tiden att filma Sara med min kamera, fälla icke politiskt korrekta kommentarer samt åt deg. Hanna hjälper till!

Vi har även tillrett en utsökt julsupé bestående av quornbullar, Janssons frestelse (döpt efter den matglade operasångaren Pelle Janzon) och en julsallad. Sara tvingade även mig att titta på Karl-Bertils Jul vilket var helt okej eftersom jag tvingade henne att titta på Santa Claus Conquers the Martians (”Have you two ever seen a grown man scream? Santa's going to whimper like a whipped pup.”)

På kvällen öppna vi våra klappar med tindrande ögon och en hel del fnitter. Sara fick av mig båda volymerna av Nausicaä of the Valley of the Wind, en underbar manga som blivit en nästan lika bra film, samt Will Eisners A Contract With God som jag själv inte läst men tyckte verkade intressant. Dessutom innehöll Nausicaä böckerna en detaljerad beskrivning över Nausicaäs utstyrsel och utrustning vilket gjorde den cosplay glada Sara överlycklig.
Sara gav mig vad som kan vara världens bästa plånbok. Seriöst. Den har leopardmönstrad fodring. Leopard. Mönstrad. Fodring. Känn på den, världen!

Under juldagen försökte jag och Sara bygga pepparkakshus. Jag gjorde Eketorps borg med tillhörande grisar medan Sara var ambitiös och försökte göra Charlie Buckets lutande hus ifrån Tim Burtons Charlie and the Chocolate Factory. Tyvärr var detta ett projekt dömt att misslyckas. Resultatet blev en sockrig ruin.

Nu väntar Hogmanay. Vi vet inte riktigt vad det är men vi tror att det har med nyår och raketer att göra. Skall bli mycket spännande. Inför nyår har vi till och med inköpt en Tesco Sparkling Wine™. Kanske inte så mycket att hurra för men vi fick däremot en flaska vit vin av våra grannar. Uppenbarligen är de pensionärer som beundrar vår nybyggaranda… eller nåt. Jag vet inte… Sara tycker jag är dum och ska sluta skriva strunt.

Jag har hittat en frisörsalong jag tycker om här borta i Edinburgh. Sånt är viktigt för trivseln. Min frisör heter nu Judith och klippte mitt hår mycket fint. Hon höll upp en bild på Agyness Deyn och frågade om det var nåt sånt jag ville ha. Jag tycker därför om Judith. Dessutom var salongen nästan hemtrevlig. Man fick kaffe i små speciella Hot Head (salongen heter så) med deras slogan; It will grow back. Medan jag väntade satt jag och bläddrade i en bok av Banksy. Jag gillar verkligen Banksy.

Övrigt
Drömde häromnatten att jag lyckades fly ifrån dödsriket med hjälp av en synkroniserad och väl koreograferad dans tillsammans med Tobey Macguire. Låten vi dansade till handlade om moln. Jag undrar vad det betyder.

Igår hörde jag ett hjärtskärande skrik medan jag satt på bussen hem. Det var ett ”Hjälp! Jag håller på att bli utsatt för mord!”-skrik eller ett ”Hjälp! Jag har precis trampat på en mördarsnigel och det är jätteäckligt! Uäähh… det rinner ut vita inälvor eller vad nu sniglar har!”-skrik.

Varför kollade inte WB upp att de inte ägde de fulla rättigeheterna till Watchmen innan de la ner miljoner på att göra filmen? Känns mycket klantigt och varför censurerar de Rorscharch?

9 och Metropia är två filmer jag känner mig pep på. För att inte nämna Slumdog Millionaire. Tyvärr lyckades Frank Miller slakta det lilla hopp jag hade för The Spirit.

Läste Hey Dolly av Amanda Svensson och jag… gillade inte Dolly. Blev mest irriterad av hur hon betedde sig. Kunde inte riktigt känna att jag tyckte hon hade det så pass svårt att det kunde förklara hennes beteende. Visst, hon hade problem men de var av det slag som fick en att utbrista; ’Vem har inte problem nuförtiden? It’s this sort of world, Gandalf! Deal with it!’
Kanske var det mening att Dolly skulle kännas som en bortskämd flickjänta och att det skulle skapa en intressant protagonist men icke. Dolly kändes som en Mary-Sue. Jag gillade dock Marvin som kändes mycket mer sympatisk.

Läser just nu Allt av Martina Lowden. Tyckte att den började bra men nu vet jag inte riktigt. Boken är uppdelad i veckor och dagar och det känns som att jag byter åsikt för varje vecka jag läser. I ena stunden älskar jag boken och i andra stunden blir jag mest förvirrad. Tror att det kommer sluta med att jag kommer att gilla Allt.

Börjat fundera på vad jag ska ta mig för nästa höst. Efter att ha börjat läsa Allt känner jag mig redo att göra en djupdykning i litteratur. Får se hur jag känner inför Magisk Realism under 1900-talet.