Jaha. Nu har den här dagen kommit. Dags att trycka på knappen markerad push only if this day comes. Sista hela dagen i Edinburgh. Visserligen kommer jag slippa säckpiporna men jag kommer inte kunna ha impromptu picnics i slottsparken, ta en kanna te på Elephant House eller avnjuta en ostbricka med pommes frites (Öh… vår egna kombination) med ett glass vin (”Sara! Det här vinet… den har den här grejen… du vet när man har tagit en klunk så stannar smaken kvar på tungan och gör en liten dans. Du vet… den grejen!” ”Eftersmak?” ”Jaaa! En eftersmak av körsbär står det här… fast jag tycker det är mer en eftersmak av… vin.” – Hannas försök att leka finsmakare) på Iglu. Inga mer nördiga samtal med Lexy (som likt jag får ett fånigt flin på läpparna så fort Tranformers: Revenge of the Fallen trailern dyker upp på teverutan) där vi uppskattar förfinade ting som gigantiska domedagsrobothjul och ser ner på dumma ting som den senaste säsongen av Heroes (där alla karaktärer bestämt sig för att plocka upp "the idiot/villain ball" och bara rusa blint mot mållinjen)
Dock ser jag framemot att åka till Glasgow i helg. Ska bli enormt kul att få se mer av Skottland. Har inhandlat The List (och undrar stilla varför jag inte gjorde det tidigare, det är ju en helt suverän tidning om man vill se vad för intressanta saker som pågår i Skottland just nu.) och ögnar igenom vad som sker lördag och söndag i Glasgow. Försöker övertala Sara att vi borde gå på en fotoutställning som handlar om ”the seedy underbelly of new York during the 70’s and 80’s”
Jag har aldrig sett en ”seedy underbelly” förut. Är det som undersidan av en bagel med sesamfrön… jag önskar jag hade en bagel just nu. Flingor och russin är inte en bra frukost. Sak samma. Är även lite intresserad av att försöka gå på och se Ross Noble under komedifestivalen i Glasgow. Han verkar vara trevligt besatt av apor klädda i rosa kostymer som sliter ansiktet av folk. Helt klart en intelligent och betänksam ung man.
Idag är även dagen då vi ska spela upp våra små sketcher inför… andra människor! Som tur är tycks det inte bara vara jag som är sjukligt nervös inför den här tillställningen. Grace, världens gulligaste dam, nämnde för mig att hon aldrig kan läsa upp något hon skrivit om inte fått i sig minst ett glass vin. Åh, vad jag kommer sakna den gruppen. Grace sa att till och med Raymond tyckte det var synd att jag inte skulle komma tillbaka nästa termin. Kul att får höra då Raymond (vår lärare) alltid skrämt mig lite. Vad är grejen av att många av de bästa lärare jag har haft alltid skrämmer mig lite grann? Kanske har det något med att när jag blir skräckslagen kan jag inte drömma mig bort medan läraren pratar. Det är ju alltid ett plus att man lyssnar när man ska lära sig saker och ting.
Känner mig även lite ledsen över att återigen behöva skiljas från Sara. Vi har nästan umgåtts varje dag de senaste sex månaderna och vi har inte börjat hata varandra. Stockholm är inte långt borta men jag misstänker att våra privatskämt kommer snart att falla i glömska. Utan Sara kommer folk bara stirra misstänksamt på mig när jag utropar; "Dondake!" speciellt då jag förklarar att den är catchphrase som används av en transexuell make-up artist från Japan... jag borde inte känna till sånt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar