Smörgåsbord och Ombudsman

Vår tid här i Edinburgh börjar lida mot sitt slut. Underligt. Har bott här i cirkus sex månader. Borde det inte kännas lite mer omställande att åka härifrån?
Kanske är jag mest brydd över att jag hellre hade åkt hem frö två månader sedan. Nu vill jag nästan inte åka hem alls. Nu vill jag läsa en till termin av Ripping Scripts istället och jag vill inte skiljas från Grace, Leslie, Justin och Dave Som Vi Kallar Jim.

Igår var Saras sista dag på Costa. Hon fällde inte särdeles många tårar. Det enda hon kommer att sakna är de två polska Magdorna som drog med henne till en pub för att säga adjö. Sara kommer dock inte att sakna svårförståeliga fransmän med attityden; ”Ja. Jag vet att det existerar andra språk förutom franska i världen men fördömt (bomber och granater!) om jag tänker låtsas om det.” eller galna kaffedrickare. Tyvärr kommer hon inte helt undan det sista nämnda då Sara har oturen att vara min vän.
Utanför Asda, en torsdag;
Jag: Wow!
Sara: Vaddå?
Jag: Klockan är snart ett och jag har varken huvudvärk eller paranoida vanföreställningar!
Sara: … och det brukar du ha klockan ett?
Jag: Utan min sedvanliga kopp kaffe på morgonen, ja, men inte denna gång. Kanske är jag inte så beroende av kaffe som vi tidigare trott.
(vi går in)
Dörrvakt: Good afternoon.
Jag: Aaaahhh! Vafalls!?! Vad vill han? Jag hatar de korta männen vid dörrarna! Varför är de alltid korta? Vad vill de mig? Vad gör det här? Jag önskar att han föll död ner! Det gör jag!
Sara: Mm-hm. Behöver inte kaffe, sa du?
Jag: Varför skriker du åt mig?!? Dämpa dig! Jag har faktiskt ont i huvudet!
Sara: Nu tänker jag gå åt det höger. Jag vill att du går åt vänster. Okej?

Nu har vi bara en vecka kvar innan vi avreser mot Glasgow. Vi gör vårt yttersta med att hinna med allt en sista gång. På lördag ska vi ut till Espionage, på tisdag lunchar vi på Always Sunday och sist men inte minst ska vi ta en pubkväll på Iglu.
Jag har… mixed feelings (som man uppenbarligen inte kan köpa i påse likt mixed nuts till min stora förvåning. Hahahaha… nej? Okej.) angående hemresan. Visste nog att det skulle bli så här men försöker trots det blockera de interna ”vad var det jag sa?”
Känner mig sorgen, glad, lättad och grymt sugen på sushi. Vet inte om det är relevant eller ej.

Övrigt:
Våren har kommit till Edinburgh. Krokusarna poppar upp ur marken… likt hunner enligt Sara.

Under kurs i journalism;
Lärare: The Guardian was among the first papers to have a special column for their press ombudsman. (vänder sig mot mig) Hanna, do you have press ombudsman in Sweden?
Jag: Öööhhh… well… yes… it’s a swedish word. (“We invented it!” – Sara)
Läraren och resten av gruppen blir helt till sig. Nu har jag praktiskt taget blivit Hanna ”Ombudsman” Persson. Kunde ha varit värre resonerar jag. Kunde ha varit Hanna ”Smörgåsbord” Persson… eller IKEA.