Klä dig i både Camp och Angst i år!

Ska gå och se Watchmen på Söndag. Tror att det här var den anledning till att jag åkte till Edimburgh. Hur annars skulle jag få chansen att se filmen så pass tidigt och i vad jag skulle vilka beskriva som en giganormsal biograf?
Visserligen har jag läst serien cirkus hundra gånger nu men det hindrar mig inte ifrån att fnissa som en idiot varje gång jag ser trailern. För att vara ärlig är det ingen flicka i vårt hushåll som inte blir fnissig när vi får se sagda trailer. Kommer att bli enormt kul att äntligen få se filmen.
Känns dock trevligt att jag kommer att kunna ta och se säsongs avslutningen till Batman: The Brave and the Bold efteråt. Det finns bara så mycket superhjältsångest en ung flicka som jag kan ta. Efter The Dark Knight är det trevligt att ha en Batman som tar sig an äventyr med en rad obskyra sidekicks med en smakfull och lagom dos av camp; "Are those Gorillas riding Pterodactyls with harpoon guns stealing a boat?", "Wait... is Batman going to punch that meteor?", "Batman has a lightsaber in his utility belt. Why? Because it's awesome."

Håller på att läsa Kafka på Stranden av Haruki Murakami. Har bara hunnit med ett par kapitel och är redan fullkomligt uppslukad av historien. Utan att gå överdrift lyckas Murakami förmedla karaktärernas tankar och känslor med en sådan precision att en obehaglig scen i boken fick mig att fysiskt må illa.
Mitt första möte med japansk skönlitteratur om man inte räknar manga vilket jag inte tror att man gör.

Annars har jag inte mycket för mig. Slutet för mina kurser närmar sig. Känns lite nervöst då vi i manuskursen ska spela upp våra små verk för andra människor och av dessa verk är tre mina och jag ska själv spela med i andras verk. Jag spelar new age-flicka som räddar Tony Hancock liknande (Jag vet inte vem Tony Hancock är heller.) från att begå självmord, flörtig norska (Undra varför Dave Som Vi Kallar Jim valde mig för den rollen. Hmmm!), traumatiserad soldat från Irak, en kvinna vars inre röst tar över henne för en sekund samt en mor som mördar sina tre barn och sedan begår självmord. Den där sista är från Leslie.
Leslie är en äldre, älskvärd dam som med lust och glädje spelar alla sina roller helt perfekt. Leslie älskar även att ta koll på alla sina karaktärer. Hon gör det på ett sådant älskvärt och i många fall övertygande sätt. Om jag ändå kunde göra det lika bra som hon. Jag kan aldrig ta mig för att "kill my darlings" som man säger. Jag är en ohjälpig sucker för lyckliga slut. Fråga bara Sara som skrattar rått eftersom jag alltid gråter när vi tittar på animes. I och för sig är det pågrund att i animes spelar de sorglig, "over the top" violinmusik jämt och alla karaktärer sitter och bölar. Jag är en sympatigråterska. I en svunnen tid skulle jag kanske gått och blivit en professionell gråterska. Säger vi.