Oj. Två updateringar på lika många dagar. Ett nytt rekord och dessutom ett bevis på att skrivandet sker när man egentligen har annat man borde göra. Dvs läsa kapitel 15 "Samtal" i Hellspongs "Praktisk Retorik", städa i korriden, badrummet, duschen och i köket samt att handla middag men det är typ ansvarsfullt och liksom... orka...(Take that insändare i DN som klagade på "typ" och på ungdomars mord på det svenska språket. Din klagan sporrar endast oss ungdomar(unga vuxna?) att gömma oss i mörka gränder och överfalla små, oskyldiga verb och adjektiv.)
Men jag just nu känner jag för att skriva lite panegyriskt (Som om jag någonsin skrev något annat i den här bloggen.) Speciellt vill jag nämna min absoluta favorit blogg http://kulturarbete.blogspot.com. I denna blogg går den fantastike Kalle Lind bland annat igenom en otrolig samling proggiga barnböcker och en rad olika skruvade personligheter. Visserligen är jag inte uppvuxen med dessa ting men roas av det kan jag fortfarande. Dessutom är det oundvikligt att man som barn i Sverige kan undvika proggiga barnböcker.
Jag slapp visserligen Barbapappa (Tacka gudarna för det... den där rosa klumpen ger mig mardrömmar.) men jag minns en bok som hade det vanliga temat "hur blir barn till". Av någon anledning har jag för mig att den var tjeckisk men det kan vara på grund av den bristande logik man ofta använde sig av under barndomen, kanske den bästa logiken däremot.
Vet inte om den räknas som progg då den visserligen var saklig och inte undvek något, jag fick lära mig hur barnet hamnade i mammas mage hur det kom ut, men detta kombinerades med detaljrika och oerhört fantasifulla illustraioner. T.ex doktor måste givetvis fånga in den nyfödda lilla barnet med en stor fjärilshov och mammas mage är fylld med vatten och därför har fostret givetvis tillgång till pool samt trampolin. Detta ledde till att jag i många år trodde att alla kvinnor magar innehöll en spa-anläggning.
Jag gillar den här typen av barnböcker. Det finns inget obehagligt i att besvara frågan "hur blir barn till?", det är något som barn undrar och alla förtjänar ett svar som inte inkluderar ett nervöst "Öm... det finns ett frö... " eller liknande. Hm, nu vill jag verkligen läsa om den där boken. Får se till att fråga Föräldrarna var den där boken tog vägen.
Däremot undrar jag hur jag skulle reagerat som barn om jag kommit i kontakt med några av de exempel på proggig barnlitteratur Kalle Lind tar upp. Några är fullkomligt absurda i sin enorma gråa tristhet; tänk er illustrationer där det är självklart att minsta femåring har Mao på väggen och berättelser där barn tycker det bästa som finns är att lära sig om hur en motion fungerar.
Sen finns det boken "De Goda Djuren" med underbart deprimerande svartvita bilder från ett slakteri och lika underbara bildtexter: Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod.
I love it samtidigt som jag faktiskt skräms av det. Vet inte om just den här stilen är det bästa sättet att informera barn om var mat kommer ifrån men jag tycker tanken är viktig. En modern motsvarighet är nog "Roy" av Gro Dahle och Svein Nyhus, en barnbok som handlar om att hantera döden. Har bara läst en liten bit men jag tycker om den och dess vackra illustrationer.
-> En recension av "Roy".
-> Proggiga Barnböcker Del 42: De goda djuren på "En man med ett skägg".
-> "Kvinnor blir antihjältar" Finally!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar