Jag brukar tycka om att kalla True Blood för mitt guilty pleasure men... kom igen...
Inte mycket till guilty pleasure om jag utan att tveka en sekund stämmer in i den gälla kören som uppstår så fort någon ens viskar "true blood".
Nej... min sanna guilty pleasure är i en helt annan klass. Mitt verkliga guilty pleasure är... Frasier. Ja, det är sant. Jag tycker om att titta på medelålderspretton som trasslar till det för sig. Och är neurotiska.
Jag misstänker att flera av er inte är särskilt förvånade eller ens chockade över den här bekännelsen.
Eller det faktum att jag tycker sånt här är kul... comedy gold helt enkelt:
Frasier: By the way, where's Maris? I haven't seen her all night.
Niles: She's on your bed.
Frasier: My bed?
Niles: Yes, she's asleep under the guests' coats. She exhausts easily under the pressure to be interesting.
PS. Ska iväg och hänga med Sara. Det kommer att bli fantastiskt. Hon är min sidekick, vet ni. Hon påstår visserligen att jag är hennes sidekick men... det är bara dumheter.
.... vad menar ni med att jag bara vågar skriva så för att jag vet att Sara inte läser min blogg (antagligen skulle hon säga nåt i stil med: "Hanna... *trött blick* Om jag ville utsättas för ditt nonsenspladder... behöver jag verkligen läsa din blogg för att göra det? *höjer ögonbrynet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar