Är sjuk: Febrig, blek men ack så tragiskt vacker. En vacker blomma som slokar lite men än finns hoppet om att hon ska kunna återhämta sig. Att återvinna sin forna glans och... ja, låt oss säga det, sin fräschör.
(verkligen?)
Jupp. Letar du efter en tragiskt blek skönhet? Look no further.
(verkligen... jag menar... verkligen?)
Tragisk ut i bara fingespetsarna. *host, host* Hör! När jag nyser är det som en duvas späda vingslag.
(verkligen?)
OKEJ NEJ JAG ERKÄNNER SÅ ÄR DET INTE ALLS ARGH JAG KLARAR INTE AV ATT LJUGA UNDER DENNA HÅRDA PRESS!
(errr... )
Varje ord är som en briljant manipulation som manar mig att tala sanning.
(ska vi verkligen gå och använda ord som "briljant"?)
Sanningen...
(låt oss höra)
Sanningen är att det är mer så här. Huvudet känns som svullen svamp och allt bara rinner. Alla dessa kroppsvätskor!
(Okej äh... vi behöver verkligen, veeeeeeeerkligen inte prata om dina kroppsvätskor!)
Jag har snutit mig tills det inte finns något kvar att snytas och ändå är jag snorig.
Insidan av mina näsborrar är lika torra och krackelerade som utsidan. INSIDAN!!!
(kan... kan vi gå tillbaka till det där med "tragisk blek febrig skönhet"?)
Min hy är glansig av all extra återfuktande och fet kräm jag använder för att stävja en uttorkning som är bra mycket värre än Saharas krypande ökendynor.
Och ni vet... när man står där framför spegeln och applicerar fet kräm i ansiktet, så där tragiskt och febrigt ni vet, och tanken slår en... kan jag ha den här krämen på insidan av näsan också?
Ni vet den känslan. Den där svindlande känslan som får en att inse att man är förlorad i en feberdimma... ett mentalt sammanbrott som man kanske aldrig kommer att återhämta sig ifrån, att -
(ja, okej, men gick det?)
Tja, allt luktar fot just nu men... insidan av näsborrarna?
(jaaaaa... ?)
Återfuktad. Såatteh... uppdragsrapport? Typ en succée.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar