tisdag 17 december 2013

För vi var alltid fem flickor i Budapest (och vi talade aldrig mer om den sjätte)

Del 3 av 4

Saluhallen tar oss med storm. Sothell snuvas på konfekten. Skulden ligger fortfarande tung över våra axlar tillsammans är vi vår egna ledstjärnor till lättare samvete: Mera öl!
Jag kan tänka mig att himmelriket knappt kommer i närheten av denna storslagna syn som mötte oss när vi klev in på saluhallen. Paprikorstörre än du kan tro och lite större än så! Rader av torkad chili och surkålen, kära läsare, surkålen! Surkål nog att driva en fullt frisk kvinna till tårar.

Paprikapulver och vitlökskräm vart du än vände blicken. Grönsaker på hög med färg som om någon fotat verkligheten och förstärkt färgens mättnaden i ett redigeringsprogram. Och åh... åååhh inälvorna. Jag har inte sett så mycket inälvor sedan Krakow ´98.

På kvällen vandrade vi runt i Budapest längs och över Donau. Sothell var ivrig  att få se parlamentet som speglades i Donaus vatten.

”Vi tar en öl först,” var det någon som sa. Exakt vem det var är för evigt förlorat och om det tvistar de lärda. Man kan tro att de lärda skulle ha bättre saker att tvista om men se där! De lärda borde egentligen hålla sig till sitt och inte lägga näsan i blöt. Jag menar, vore ju trist om de lärda skulle rota alltför mycket i vissa Budapestfrågor. Till exempel antalet personer som först anlände till Budapest i jämförelse med antalet som återvände till Stockholm. Vore bäst för de lärda om de inte la näsan i blöt. Vi vill verkligen inte att något hemskt ska hända de lärda. Det är det sista vi vill. Det är definitivt det sista de lärda vill.

Hur som helst var Sothell tveksam till öl men eftersom hon är en vänlig själ gick hon med på beslutet. Ett par öl intogs därför på ett ungerskt hak med furumöblemang. Vi stannad kvar till stängningsdags. Glada i hågen lämnade vi haket och möttes av mörkret. Det var inte det evigt hungriga mörkret som omsluter dig precis när du somnar men det var nästan ännu värre. Parlamentet som hade varit strålande upplyst i kvällsmörkret var nu nedsläckt.

Det speglade sig inte längre i Donau och gav floden ett gyllene skimmer. Sothell var besviken. Vi såg på varandra. Det här var oförlåtligt. Vi såg på Sothell. Vi hade svikit henne. Visserligen inte lika mycket som vi alla hade svikit den sjätte men ändå. Inte för att vi någonsin hade en sjätte. Vi var alltid fem i Budapest. Vet inte varför vi skulle tala om något annat. Det viktiga att ta med sig från alla våra svek är den att även om den sjätte någonsin existerat skulle hennes hämnd aldrig bli lika gruvligt finurlig som Sohtells.

Vykort från Budapest. Läs inte mellan raderna. Det är inget hemskt som har hamnat där men du kommer inte gilla det. Vi vet inte vad det är men det lämnar ett tunt lager sekret efter sig där det slingrar sig mellan raderna med ständigt malande käkar
Kära bror!
En dag kommer vi fem i Budapest se tillbaka på vår tid här och säga: ”Vi visste att den här dagen en dag skulle komma.” För det som sker i Budapest förföljer dig ofta hem. Om du själv åkter till staden igen, besök gärna saluhallen. Restaurangen Most bakom operan borde du också besöka. Prima drinkar för billig penning samt trevlig personal som inte säger något om du beställer in alldeles för många chokladpannkakor.
Varmaste hälsningar, din tillgivna syster

Käraste kamrat Ebba!
Det råder en skrikande brist på kolonner i Budapest och därmed även kapitäl samt stylobater. Fäll inga tårar för mig, jag håller modet uppe genom att äta obscena mängder kastanjepuré. Om du reser hit kan jag rekommendera andra ungerska rätter som anka eller kattfisk med paprikasås. Till efterrätt passar alltid ett glas honungsöl serverat till en flytande ö av vitt äggskum som är omgivet av ett hav av vaniljsås och hallon.
Din vän vare sig du vill det eller ej, H
PS. Jag vet vad du tänker. ”Jag gav henne aldrig min adress!” men oroa dig inte. Jag har mina metoder. DS.

Ärade far!
Kan du skicka mera pengar? Jag kan ta emot forinter, lusidorer, riksdaler, drachmer, sovjetiska rubel samt Kreugers participating debentures.
Varmaste hälsningar, Din Älskade Dotter H!
PS. Allt är bra i Budapest. Synagogan är synnerligen gogig.DS.
PS2. Nej men på riktigt allt är bra. DS.
PS3. Det är inte som om vi har gått och mördat någon och behöver köpa nya identiteter. DS.
PS4. HAHA! Mörda... var får du allt ifrån, pappa? DS.

Kära Moster!
Dessa surkål! Dessa ungrare! Denna brutala arkitektur som dyker upp när man minst anar det! Budapest är roligt må du tro. Vi äter och skrattar gott! Ibland skrattar vi till och med när vi är i samma rum. Vi har badat i mineralrikt vatten som doftar friskt av svavel. En nätt ungersk kvinna masserade mina stela axlar. Det var spännande och jag lärde mig att mitt skellett kan göra de konstigaste ljuden.
Din systerdotter, H
PS. Jag vet vad du tänker. ”Jag flyttade och gav henne aldrig min nya adress!” men oroa dig inte, kära släkting, för blod är tjockare än vatten. DS.
PS2. Blod ÄR tjockare än vatten. DS.
PS3. BlOdÄrTjOcKaReÄnVaTtEn. Ds.

Härnäst! Slutet är nära. Vi består alla av kött, blod, hud, aska, salt samt obestämda slingrande ting som ligger likt svarta, pulserande kransar kring våra hjärtan. Resan når nästan sitt slut utan att någon säger ”Jag tror jag dånar!” när vi står vid floden. Så nära men så långt bort...

Inga kommentarer: