Suck...

Det har varit ett par intressanta veckor har i Edinburgh. Vi har kommit pa att var hyresvard ar... dum. Han ar dum. Han predikar for oss om hur utlamnade vi ar och hur fruktansvart allt ar men varst ar att han diskar allt i kallt vatten. Han betraktar oss som ett underligt fenomen eftersom vi inte lamnar matrester i vasken och envisas med att diska med varm vatten. Ett tag var jag till och med orolig over att han skulle bli upprord over att vi stadade sa mycket i koket. "Ah nej! Ni har har fortsort mitt halsosamma lager av fett och smuts!"
Planerar att skriva mer detaljerat om de forsta dagarna (var trevliga vistelse pa Caledonian Backpackers, dar vi motte Pablo. En underlig spanjor.) nar vi far igang internet. Tyvarr kanske inte det blir forran vi flyttar i slutet av manaden. Var nuvarande hyresvard ar tekniskthandikappad eller sa vagrar han forsta vad det ar vi sager till honom. Eller ar hans oron tackta av ett halsosamt lager av fett och smuts.

Som tur ar kom Saras foraldrar hit pa weekendresa (Pia fyllde ar) och de tyckte det var vore kul att bjuda oss pa middag. Det tyckte vi med.
Om ni har vagarna forbi Edinburgh sa vill jag rekomendera tva stallen som inte ar av denna gastronomiska varld.
David Bann: Vegetarisk restuarang som lyfter enkla gronsaker till nya hojder. Chilin med guacamole och chokladsas var en ratt jag sent kommer att glomma. Olen gick inte heller av for hackor. Sara provade ett skottsk ol gjort pa ljung vars som hade en underbar eftersmak. Sjalv korde jag pa en tysk sort som hette Pinkus Hefe Weizen. Den beskrevs som ett dimmigt ol ab latt karaktar med fruktig smak. Helt underbart!
Stockbridge: Det finns knappt ord for det har stallet. Om Pisarro hade malat en maltid hade han malat den har. Varje ingrediens i varje ratt komplementerade varandra sa val. Det vita vinet gifte sig med laxen och dessertvinet var en underlig mix av dadlar, russin och plommon. Risken ar att jag dog for att det var sa gott.

Annars har vi bestigit en vulkan och tittat pa tavlor. Jag stirrade intensivt pa en Boticelli t.ex och blev kar i annu en Monet. Snart ska vi besoka slottet och aka pa en rolig bus som vi sett susa forbi oss harom natten. Det spelades musik och folk verkade njuta av lokatrafiken for en gangs skull.

Om nan av er som laser den har lilla bloggen kommer hit sa ska jag visa er till en liten pub runt hornet dar bartendern har mustascher som skulle fa Hercules Poirot att bli gron av avund.