Jag har haft en fenomenal vecka. Man skulle till och med kunna gå så långt som att beskriva den som störtskön.
I tisdags var jag, Anna och Annika och lunchade/fikade på caféet Elephant House även känt som ett av de caféer där JK Rowling klottrade ner vad som skulle komma att bli… ja, ni vet antagligen vilken bokserie jag syftar på. Om inte har ni antagligen bott under en sten de senaste tio år.
Elephant House var inte en besvikelse för mig. Inte allför dyrt och fullt med elefanter. Inte riktiga elefanter dock men många böcker, tavlor och fotografier av detta ståtliga ORANGEA, bestar.
Melchett: Grey, I suspect, your Majesty.
Queen Elizabeth: I think you'll find they were orange, Lord Melchett.
Melchett: Grey is more usual, Ma'am.
Queen Elizabeth: Who's Queen?
Melchett: As you say, Majesty. There were these magnificent orange elephants...
Se där, drottningen har talat så från och med nu är det orangea.
Dagen därpå besteg vi Edinburghs utdöda vulkan. Jag märkte då att min kondition kraftigt försämrats de senaste månaderna. Saken blev inte bättre av att Annika skuttade upp för branten som en bergsget på uppåttjack medan jag rosslade likt Darth Vader.
Vår tajming var inte den bästa. Precis när vi nått toppen gick solen ner. Visserligen var det en välvärd syn att se hur Edinburgh flimrade till liv i mörkret. Mindre trevligt var att försöka ta sig ner från en hal, lerig och taggig vulkan i mörker. Turen var dock på vår sida och vi kom ner levande. För att fira åt vi fish ’n chips. Mmm… friterat.
På lördagen gick vi alla fyra på Vodka Revolution Bar. Jag och Anna var smarta och beställde in varsin Vodka Bellini medan Annika valde en vodka shot med smak av... gröt. Jup. Gröt. Vilken sorts gröt? Vet inte men den var grå skimrigt genomskinlig och smakade... ugh... låt oss säga att det var inget man gav på sig två gånger.
På vägen hem träffade vi en glad norska. Hon var glad och norsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar