Ich bin die fesche Lola och allt är okej

Sökes: Texten till "I am the naughty Lola" av Marlene Dietrich. Kan endast hitta orginal versionen, alltså den tyska. Jag kan inte tyska särskilt väl. Problem.

Förutom detta misslyckande är mitt liv helt okej. Mina kurser har börjat och de är både intressanta samt skrämmande. Tillåt mig att förklara. I kursen Ripping Scripts får vi skriva till exempel kortare scener vilka vi inte bara läser upp för varandra men även ska spela upp. Jag ser fram emot detta med en vis bävan. Jag avskyr att visa människor vad jag skrivit men inser samtidigt att det är en bra träning för mig. Mitt överlevnandsmantra är dessutom; "Kom ihåg, Hanna, även om allt du skriver är fruktansvärt dåligt kommer du med all sannolikhet inte träffa dessa människor mer. Du kommer till och med lämna landet." Det hjälper lite grann men inte mycket.

Känner mig därför inte längre särdeles deppig. Nu har jag mina kurser som kan sätta igång min tankeverksamhet och få mig att glömma det den gråa filten av fukt som lägger sig över Edinburgh. Igår var jag, Lexy och Collin (en av Lexys vänner) på bio. Vi drack Sangria samt tävlade vem som kunde äta mest frozen yoghurt. Det blev oavgjort.
Filmen vi såg var Slumdog Millionaire vilken min bror beskrev som en light version av Guds Stad. Om så är fallet vet jag inte om jag klarar av att se Guds Stad då Slumdog Millionaire gjorde illa till mods. Fortfarande, det var en helt underbar film. Rolig, romantisk och ett lyckligt slut som inte kändes som ett vardaglig Hollywoodslut. Lexy uppskattade även att det var en film som gav en realistisk bild av Indien som hon beskrev som en enda byggarbetsplats.
Det enda jag kan klaga på är att jag satt bredvid en idiot som skrattade på de mest opassande ställena samt SJÖNG MED I FILMES SOUNDTRACK!

Just nu är Anna och Annika på väg hit. De kommer hit idag. Det ska bli kul att se dem igen. Faktum är att just träffa dem här i Edinburgh känns förträffligt. Jag ska visa dem runt och säga saker som; ”Här flickor! Det var precis här jag såg Pedro för första gången sedan jag och Sara bodde på vandrarhemmet. Det var han som försökte sälja mig knark… eller jag tror det. Han följde efter oss hela tiden och mumlade en massa. Kan vara så att jag är undermedvetet rasistisk och automatiskt tror att nån som heter Pedro kommer att vilja sälja mig knark. Jag har inte riktigt tagit reda på det ännu. Hm… känner att jag pratat lite för länge. I alla fall, här är också en snygg fontän… fast den är inte igång just nu. Hm… vet inte riktigt varför jag tog er hit. Är det nån av er två som vet hur vi kommer hem igen? Vaddå ni följde efter mig? Jag följde efter er! Vad menar ni med:men du bor ju här!? Det är ju bara tillfälligt. Åh nej, här kommer Pedro! Göm er!”
Wacky times framöver, gott folk.