Kuuuul... det blir kuuuuuuuuul!

Onsdagen var en smått hektiskt dag.

Det började med att hantverkaren kom kvart över sju för att tapetsera om i våra sovrum. Äntligen!

Maja jagades ut ur sitt rum. Det tyckte hon var kul.

Jag skyndade iväg till min föreläsning om metrik (visst låter det spännande? det var sarkastiskt skrivet men det visade sig faktiskt vara intressant) som började kvart över åtta.

Tyckte det var jobbigt att stiga upp så tidigt. Jag befann mig utomhus klockan 7.10 på mycket länge. Vad händer nu? VAD GÖR MAN? Vad förväntas av mig?
Dock tyckte jag det var skönt att springa iväg från Kråkan där hantverkaren befann sig. Hantverkare gör mig obekväma. Jag är rädd för att råka förolämpa... ja, ni vet. Errrrrr... hans klass. Det skulle vara så... naivt borgerligt. Såååååå bourgeois!

Dessutom säger Ebba att jag alltid förolämpar henne för att jag uppfattar henne som bondsk. (Exempel: "Ibland låtsas jag att jag lever i Hemsöborna, Ebba. Jag tänker mig att du är drängen.") Inte en helt okej sak att säga.

Efter föreläsningen var det gruppmöte, seminarium och allt sånt där som man gör på universitet. Passion och Pettersson spelade in ett nytt program och det blev riktigt... ja, om jag får citera Bertie Wooster: "Rather spiffy!"
Om ni lyssnar får ni äran att höra mig försöka uttala "okapi" i fem minuter och uttala "Wagner" fel. Kul för hela familjen!

MEN I GÅR! DÅ NI!

Det var hektiskt på ett helt annat sätt. Jag ville bara att de där fyra timmarna skulle ta slut så jag kunde sticka från universitetet OCH HOPPA PÅ THE CRAZY TOWN OCH ÅKA TILL CRAZY TOWN!!! Eller borde jag kanske säga... Funky Town?

Yeah, that's right. Jag, Maja och Emma var och såg Humorhimlen Live på Katalin. Jag stod på listan. Dock var jag för medveten om att jag stod på listan för att det skulle kunna vara coolt. Jag var inte så där nochalant o bara "Hanna Persson. Kolla gästlistan."
Det var mer: "Durrrrrr...höhöh... jag står på listan... och heter Hanna! *världens töntigaste*"

Såååå... nu undrar ni hur det var. Tja... DET VAR FANTASTISKT!

Vi träffade en Plåtslagare och en Glasmästare som blev våra polare för kvällen. De var astrevliga och hade köpt en gård som de renoverade. Jag var grymt imponerad. De var ett år yngre än oss och det mest vuxna jag investerat i är ett par Calvin Kleine brillor och en dator.
Tillsammans var vi i alla fall ett lag och tävlade i popquizzet, vi var The Team That Rocked. Radioreferens!

Vi är ganska säkra att vi hamnade på elfte plats bland femtiolag. Inte illa pinkat av en trähäst. Sa jag ganska säkra? Jag menar absolut, utan tvekan, nemas problemas att vi hamnade på elfte plats. De sa inget men vi var awesome-sauce.

Och sedan... jag menar wow. Vi fick se Sveriges roligaste kvinna. Josefin Johansson. Maja pratade med henne. TVÅ GÅNGER! Jag stod bakom Maja och visade upp mitt bästa Durrrrrr!-leende. Hur kunde jag göra annat? Josefinito var där! På riktigt. Seriöst... blev knäsvag.

Efteråt skulle vi till Kalmars för att gå på balkandisco. Blev inte av. Först åt vi falafel. Sen gick vi förbi V-dala och Emma påpekade att vi inte alls visste hur det var på Kalmars så det var lika bra att vi gick på V-dalas pub och tog en öl där. Det var sant. Så vi tog en öl på V-dala och plötsligt var klockan halv ett.