Inside the Geek's Freezer

ååååååååååååååååååååååååå...

... på tal om överdrivet dramatisk...

Trodde häromdagen att jag hade fått en vagel (Lärorik länk utan äckliga bilder. Kul för hela familjen!) i ögat... på ögat? Vid ögat? Äh... jag vet inte.
En vagel i alla fall.

Tog ett djupt darrande andetag, fylld av rädsla inför den stundande, fruktansvärt smärtsamma ögonoperationen jag säkerligen skulle få genomlida inom en snar framtid.

Åh det skulle bli gruvligt. Läkarna skulle bända upp mitt ögonlock med en kofot och stirra ogillande på insidan av mitt ögonlock samtidigt som hon/han smackade ogillande.
Har ni någonsin funderat på om insidan av ert ögonlock är fult? Fult nog att er familj och coola vänner skulle förskjuta er? Det har jag. Flera gånger. Såsåsåsåsåså många gånger har jag hunnit tänka på det.

Sedan skulle läkaren fråga om det ibland lät konstigt när jag blinkade. Jag skulle inte svara men se så där skyldig ut och läkaren skulle smacka ogillande... eller törstigt och jag skulle fråga om inte doktorn ville ha ett glasvatten och- äh, var var jag?

Jo, ja... smärtsam operation... knäna skakar av skräck, diverse vassa skalpeller... jo just det.

Samtidigt som den här mardrömmen tog form började jag också tänka ut roliga skämt som skulle gå ihop med piratlappen (tror du menar ögonlappen) som jag givetvis skulle få bära en tid efter den fruktansvärda operationen.

Visade sig dock att det inte var en vagel. Mitt öga var irriterat av mina linser... igen.

Tur det eftersom jag kom inte på några bra ögonlappsskämt som inte handlade om pirater och pirater är så 2003.

Och om ni vill veta hur jag fick reda på att det inte var en vagel utan bara en lätt irritation så kommer nu den hjärtvärmande berättelsen:

Jag: Mamma, jag tror jag har en vagel i ögat. Kan du titta?
Mamma: Javisst. *tittar, smackar ogillande (möjligtvis en efterkonstruktion?)* Jo, det är lite svullet.
Jag: *darrande röst* Måste man... operera?
Mamma: Det kan man bli tvungen att göra. *smackar ogillande igen* Jag ser den där under.
Jag: *fundersam* Under? Vaddå under ögonlocket? Nej, nej... den är precis vid tårkanalen.
Mamma: Va? Men jag ser... åh vänta, det är en till på andra ögonlocket... åh, vänta det är inte en vagel. Det är bara så du ser ut.
Jag: ...
Mamma: ... vaddå?
Pappa: *sticker in huvudet i rummet* HAHAHAHAHA! *går tillbaka till köket där han hör hemma*
Jag: Öm wow... okej? Okej. Ååååååååhhhh-kej.
Mamma: Vaddå?

Ibland känns det som om att det vore bättre om vargarna hade uppfostrat mig. There. I said it. Blir hellre jagad av vargarna än att få höra från sin egen mamma att man ser ut som ett missfoster.

(hon menade säkert inte alls- )

Tyst, du resonabelt förnuftiga röst jag vanligtvis begraver under impulsiv hysteri!

(ugh! om nån vill mig nåt är jag på mitt rum och tar en tupplur)