Idag ska jag stycka en kyckling och göra en gryta.
Entusiasmen jag känner inför det här är något orimlig.
Den är i stil med: VET NI VAD JAG SKA GÖRA IDAG!?!?! STYCKA EN KYCKLING OCH LAGA TILL DEN!!! VAVAVAVAVA!!!
Och resten av världen: Snälla, sluta vifta med din fantastiskt vassa, väl omhändertagna och stilig mördarkniv.
Vi kan ju säga att det här sprunget ur min hemliga dröm att vara en redig bondmora men stiger upp i ottan, mjölkar korna och sedan skördar mina grönsaker och på kvällen syr sig små lavendelkuddar som jag tänker sälja på nån marknad.
Har jag nämnt att min favorit i Astrid Lindgrens värld var Kajsa Kavat? För det var det. Vem bryr sig om Pippi var självständig och blaha. När mormor blev sjuk, vem gick den långa vägen till julmarknaden i bitande kyla och sålde polkagrisar? Kajsa Kavat och ingen annan. Dessutom fanns berättelsen Gull-Pian med i den boken. Den berättelsen satte igång sprinklersystemet och fick mitt veka barnhjärta att värka. Ondska och godhet, insåg jag sekunden jag hört berättelsen om Eva som bodde hos sina elaka mostrar för hennes mamma hade lungsot, det är en evig kamp mellan dessa krafter. Sen torkade jag mina tårar och snöt mig och min mor insåg att jag hade blivit En Ung Kvinna denna stund och hon tänkte: "Vad skönt ändå. Nu blir Far glad. Vi som har varit lite orolig hur det ska bli med det här flickungen. Ha! Och den flocken med vargar som trodde att vi inte skulle klara av att uppfostra henne."
Vi kan ju anta att jag minuten senare gick in i en stängd dörr och min mamma började fundera på var hon lagt numret till flocken med vilda vargar som erbjudit sig att uppfostra mig.
Kajsa Kavat är min nya förebild dock. Kavat ska bli mitt ledord, min melodi.
När någon frågar: "Vem ska sälja polkagrisarna på julmarknaden?"
Då kommer jag med en stursk min stiga fram ur det virriga folkhavet och självsäkert deklarera: "Jag kan sälja polkagrisarna på julmarknaden!"
Och sen:
Person#2: Jag kan sälja polkagrisarna på julmarknaden!
Person#3: Jag kan också sälja polkagrisarna på julmarknaden!
Jag: Äh... vad håller ni på med?
Person#5: Jaaaag kan sälja polkagrisarna på julmarknaden!
Jag: Sluta. Verkligen. Det finns få tillfällen då det INTE är läge för en Spartacus. Detta är sådant tillfälle.
Person#6: Jag kan sälja polkagrisarna på julmarknaden!
Jag: Är det ingen som lyssnar på mig? Jag är Kajsa Kavat! JAG! Jag är Kajsa Kavat! Jag! Jag! Jag!
Person#7: Jag är Kajsa Kavat!
Jag: NEJ MEN PÅ RIKTIGT! Det här är ingen Spartacus!
Person#: ... jag är Spartacus?
Jag: Verkligen?
Denna dramatiska ironi! Åh, Universum du plågar mig så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar