Och så ibland träffar man en person som får en att tänka: Åh Gud om jag hade chansen att sätta eld på allt du äger och älskar, jag svär, jag skulle ta den chansen. Förlåt, jag menar, jag förstår ju att du inte är en ond person. Du är en helt vanlig människa men du är bara så fruktansvärt dryg. Det är som alla min instinkter vrålar "pissa på honom bokstavligt eller bildligt jag bryr mig inte" på en och samma gång. Förlåt ännu en gång. Egentligen är det inte så farligt. Behöver bara stirra på ditt fula fejs en ytterst liten del av mitt liv men för dig... tja, det här är ju ditt liv. Det kan ju inte vara helt lätt, att framkalla den här känslan hos folk, jag menar... när du föddes måste din mor och far bara: "Uuuuuäääähhh kan vi lägga tillbaka den?"
Och om personen i fråga börjar gråta, då skulle jag bara känna mig nöjd med livet.
så nöjd.............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar