Vem behöver internet när man har en mamma som är läkare och älskar deckare?
Inte jag i alla fall.
Speciellt inte när nämnd mor inte alls tycker det är konstigt när man inleder en vardaglig konversation: "Hur kan jag döda den här personen... som är fiktiv?"
Och för övrigt fick jag höra att Cicero, när han försvarade en man, bar med sig den åtalades bebis i famnen när han höll dennes försvarstal. Det är det fulaste tricket jag har hört och briljant gånger tusen.
Cicero: Äh... den här killen mördade en gammal tant som lagade mat åt hemlösa på sina lediga stunder, virkade togor åt de behövande och om jag nu inte vore en hednisk romare skulle jag till och med vilja kalla henne ett helgon. Han sparkade också på hennes hundvalp före och efter dådet.
Senaten: DET ASET!
Cicero: Meeeeen... titta på hans bebis? Är det inte en fantastisk bebis? Se på den lilla krabatens galet blå ögon. Se hur hans lilla knubbiga hand sluter sig kring mig pekfinger. Hör hur han gurglar!
Senaten: Jag har glömt allt jag precis hört för titta på den lilla bebisen! Om jag hade en livmoder skulle den värka just nu. FRIAD!
Och sen startade Cicero och bebisen upp den mest framgånsrika advokat firman i Rom.
Allt det här är sant. För ett givet värde av "sanning". Säger vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar