"'Harriet, will you let me show you how to meet an attack if it ever does come?'
'Meet a- ? Yes, I should like to know. Though I'm fairly strong, you know. I think I could cope with most things, except a stab in the back. That was what I rather expected.'
'I doubt if it will be that,' said he, coolly, 'It makes a mess and leaves a messy weapon to be disposed of. Strangling is cleaner and quicker and makes no noise to speak of.'
'Yeough!'
'You have a nice throat for it,' pursued his lordship, thoughtfully. 'It has a kind of arum-lily quality that is in itself an invitation to violence. I do not want to be run in by the local bobby for assault; but if you will kindly step aside with me into this convenient field, it will give me great pleasure to strangle you scientifically in several positions.'
[...]
'But I assure you I haven't been knoking you about for the fun of it.
'I believe you. No gentleman could throttle a lady more impersonally.'
'Thank you for the testimonial. Cigarette?'"
***
Och detta är kanske den främsta anledningen till att jag vill skriva uppsats om Sayers deckare.
Harriet Vane och Peter Wimsey... DERAS KÄRLEK ÄR DEN KONSTIGASTE!
Förutom vetenskapliga lektioner i självförsvar (flera positioner), tävlar de i vem som kan citera bäst och mest och battlar i sonettskrivande.
Sen så var det den där gången då Peter köper Harriet ett hundhalsband och hans betjänt Bunter tittade lite konstigt på honom och Peter insisterade att det var FÖR ATT LÖSA ETT MYSTERIUM GIVETIVS OCH INGET ANNAT!
Okej, det var inte alls så det hände. Bara i mitt huvud. I mitt huvud träffar även Harriet och Peter på Jeeves och Wooster när de är på semester i Frankrike OCH JAG HAR INTE SKRIVIT EN FANFICTION OM DET HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar