Ett tips till alla därute (som ääääääälskar shopping) är att spara pengar tills att ex-kråkan Tacos kommer till stan. Tacos är en coach i det förvirrade livet av vara ett passionerat fashion-lion.
Det började med att jag ville ha en kavaj med guldknappar för den var i korall.
Jag har en off-and-on-again kärleksaffär med färgen korall. Varje vår när det börjar töa tar jag ett djupt andetag och väser ut: "Hädanefter skall korall bliva min melodi!"
(Min medpassagerare flyttar diskret på sig och sätter sig istället bredvid den mumlande bagladyn på andra sidan gången i bussen.)
Tyvärr var det nu så att kavajen var lite dyr och jag ville även ha råd att köpa nya sneakers (för jag ääääääääälskar att köpa skor.... äääääääääälskar!)
Tacos föreslog däför att vi skulle leta roliga kavaj/jackor på second-hand och köpa roliga knappar att sy på.
DET VAR ETT BRILJANT GENIDRAG! VAR FÅR HON ALLT IFRÅN!?!?!?!!?
Sagt och gjort.
Idag gick vi på second-hand. Första butiken vi besöker drar Taco fram en underbar brun jacka med axelvaddar och jag är nu kär för evigt i den jackan.
Medan jag stod och kråmade mig framför spegeln och älskade med jacka som jag snart skulle köpa kom en tant fram till mig och sa argt: "Inte svart! Varför ska du klä dig i bara svart?"
Jag stirrade ne på mig själv. Jag hade svarta byxor och en beige tröja. Nervöst tittade jag upp på tanten och sa: "Äääähhhhh... hahaha? Äh ja. Men du vet, litteraturstudent, får bara klä sig i svart," följt av ett högt, nervöst fnitter som brukade skrämma den mest råbarkade typ på flykt.
Tantens blick mörknade, "Vem säger det?"
"Äh... jag säger det? AHAHAHAHAHA!"
Tanten: "Kerstin Ekman klär sig inte i svart OCH HON VAR OCKSÅ LITTERATURSTUDENT!"
Uppenbarligen kunde jag inte få bort tanten med en crazy-chickenrace eftersom den här tanten var OUT OF HER FUCKING MIND... eller så gillade hon Kerstin Ekman. Hur som helst kunde jag inte spela mitt crazy-card och få henne på flykt.
Vänligt svarade jag (fast fortfarande nervöst, inget personligt mot tanten men jag kan bli rädd för bestämda äldre personer som har auktoritet i rösten och något lite off i blicken), "Ja, det stämmer nog men jag är ingen Kerstin Ekman," sa jag och skrattade för jag gillar ändå Kerstin Ekman... eller jag tror jag gillar Kerstin Ekman... kanske borde jag läsa en av hennes böcker och återkomma.
Tanten stirrade misstänksamt på mig, "Jag umgicks i hennes kretsar. Hon var trevlig."
Jag nickade. Hade faktiskt inget att säga om det.
"Jag var på hennes brölllop!" fortsatte tanten triumferande och gick sedan iväg för föra ett samtal med en krukväxt eller nåt. Givetvis är det inget jag vet säker men jag spekulerar lite. Man får spekulera. Det får man.
Kanske skulle hon hem till sin femtioelva katter. JAG BARA SPEKULERAR OKEJ!?!
Vad jag vill ha sagt med det här är att det var länge sen jag inte var den hispigaste i rummet. Mycket har jag kvar att lära.
Plus att jag har en förskräckligt fin ny jacka som inte är i färgen i korall och ska snart köpa nya skor.
Livet är ändå för härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar