Den komplicerade känslan när jag lutar mig mot en vän och säger: "Får jag viska en sak till dig?"
Och de: "Nej, Hanna, jag vet vad du tänker göra. Jag läser din blogg."
Jag vill verkligen viska om koagulerat mjölkprotein i deras öra men samtidigt suktar jag efter bekräftelse.
Svårt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar