Ett perfekt hem är hem med ett fondueset som aldrig används. Det står på en hylla i källaren. Ensamma kvällar kan du höra hur det dunkar. Du fylls av en enorm skuld. Varför har du aldrig använd fonduesetet? Fonduesetet får golvplankorna att banka o bulta och "Vad är det här?" tänker du, "En novell av Edgar Allan Poe eller?"

När recept antar att du har vissa köksattiraljer som du inte har och du känner att receptet tyst dömmer dig.

Till exempel inledningen till en samling enkla frukostrecept för helgen:

"Superenkla recept. Allt du behöver är [ett par ingredienser] och din juicecentrifug."

Öh just det... min centrifug. Min juicecentrifug. Ska bara kila iväg och släpa fram juicecentrifugen. Den står bredvid mitt fondueset.

"Ugh... har du inte en centrifug? Öm okej! Jag menar, det är inte som om juice är den nya hettaste trenden."

Är det inte? För jag trodde -

"JO DET ÄR DET JAG VAR SARKASTISK! Juice är så hävla hett just nu att du inte bara - ARGH! Såååå heeeetttttt!!"

Whoa... cool your hot jalapenos, amigo.

"*djupt andetag* Okej. Vi kan fortfarande rädda det här företaget. Vi kan göra en trevlig frukostsallad istället. Först, ta fram ditt kuljärn!"

Ööömmm... mitt kuljärn?

"Ditt kuljärn."

Mitt... kuljärn.

"Säg inte att du inte har ett kuljärn."

Okej. Det kan jag faktiskt fixa. *är demonstrativt tyst*

"ARGH! Du är- MEN JAG! Åååå jag kan inte ens! UGH! Jag kan inte jobba under de här förhållandena! Om nån vill mitt nåt är jag i min loge."

Äh visst? Ingen fara. Jag kan ju laga mat utan recept. Ömmm... hur svårt kan det vara?

Och det var stickrepliken för dråpligheter som släntrade in på scenen och tog sig för pannan och stönade: "Men asså... du kan inte ha varit ensam i mer än en halv minut? Hur har du lyckats med det här?!?"

*håller stolt upp min tallrik yoghurt med banan och rispuffar. Den har på något sätt lyckats bli en aning flamberad* Jag är talangfull på många olika sätt, viskar jag in i tomheten.

Dårpligheter suckar, "Tja, där har du rätt i alla fall. Mycket talanfull."

Hahah. Försöker du förföra mig?

"Nej," Dårpligheter bleknar, "Åh alla gudars nej. Nej. Jag skulle aldrig kunna se mig själv med någon som precis lyckats antända sina en skål yoghurt med sin bara händer. Vilken framtid skulle vi kunna ha?"

Jag vet inte hur det här hände, mumlar jag moloket och betraktar det omöjliga infernot i mina händer.

Dråpligheter läggger armen om mig, "Till ditt försvar är det ingen som vet hur det hände."

*nasalt skratt* Ahahah försöker du förfö-

"Du vet, dina ögonbryn är helt eldiga."

Raawr. Du ser inte så dum ut själv.

"Nej, men jag menar... bokstavligt. Dina ögonbryn brinner."

Mmmm. Ja. Jag ser vad du gjorde där. Dubbeltydigt. Ett skämt. Dråpligt.

Dråpligheter ler så där skälmskt som bara den kan göra, "Tja... du känner mig!"

Vi skrattar hjärtligt medan vi förgörs av lågorna.