måndag 14 oktober 2013

Uppföljaren handlar om när ingen förstår mina skämt som är referenser till en obskyr 90-tals tvserie som i sin tur är en referens till en amerikansk tvålreklam från 50-talet.

Ni vet i en viss typ av skräckfilmer när dimman ligger tung och månen bah: "Tittut!" och vår protagonist ser ner på sina händer. De är täckta av hår. Den monstruösa transformation har påbörjats. "Whhhhaaaattt is happeeeening to meeee!? What have I become!?" hens ångestfyllda skrik övergår snart till gutturala morr.

Ni vet det?

Hände mig idag. Precis det hände mig. Fast istället för måne var det brittisk järnvägshistoria.

Minns inte hur det började men jag hör mig själv säga: "Du vet Isambard Kingdom Brunel," jag skrockade och la skämtsamt till: "Sa hon som om du inte visste det! HA!" som om det var självklart att var och varannan ständigt hade namnet Isambard Kingdom Brunel på tungan (om inte har haft det namnet på tungan, pröva! du kommer att bli överraskad... så överraskad *ondskefullt skratt som övergår till host*)

Den andre ryckte på axlarna och log lite överseende, "Vem är det?"
Jag skrattade igen. Vilken skämtare jag hade fått på halsen. Jag puffade lekfullt till den andre på axeln.
Den andre gned sin axel och upprepade, "Vem är det? Hanna, på riktigt. Jag vet inte vem det är."
"Isambard Kingdom Brunel," förtydligade jag.
"Nej. Vet fortfarande inte vem det är."
"Det klart du vet vem Isambard Kingdom Brunel är!" skrek jag sansat.
"Nej."
"ISAMBARD KINGDOM BRUNEL! *hickar* Åh gud what have I become?" mitt ångestfyllda skrik övergick snart till gutturalt morr. Sedan kravlade jag iväg iväg på alla fyra.

Och den andre suckade och skulle precis återgå till sitt Liv när telefonen ringer. Den andre svarar försiktigt och.... förlåt, jag vet inte riktigt vart det här är på väg. Jag är rädd för att det var på väg mot ett ganska trist skämt, alltså "the call is coming from inside the house".

JAG TROR INTE ENS JAG VET VILKEN FILM DET ÄR!?!?

Asså... va? Nej. Vi avslutar det här med lite värdighet. HA. HA. HA. Värdighet Där har vi ett bra skämt.

Inga kommentarer: