När jag först hörde talas om de ryska spionerna i Washington, de som levde med döda personers identitet, lämnade orangea påsar med hemliga dokument (Gud, vilken lust jag fick att se om Grotesco... men i alla fall) på tunnelbanestationer var på på Ekot klockan sex på morgonen.
Därför trodde jag först att jag hade drömt om dessa härligt Kalla Kriget-chica spionerna.
Men nu när jag vet att de finns på riktigt blir jag lite glad för det betyder att alla fördomar jag har om spioner stämmer. Därför betyder det även att den brittiska underrättelsetjänsten är precis på det här sättet:
Säger vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar