Inside the Geek's Freezer

Är på väg hem. Telefonen ringer.

Far på andra sidan linjen: Jag har Enastående Nyheter.
Jag: Jaha?
Far: Fantomen blev kysst av Kaptenskan!
Jag: Vafalls!?! Var? När? Hur?
Far: De slogs mot pirater och då tog hon tag i honom och kysste honom.
Jag: Jag tror jag dånar! Hur han ska han förklara det för Diana när han väl hittar henne igen? Hon är ju inte död på riktigt men det vet ju inte Kaptenskan å så bara kastar hon sig över Fantomen innan hans sorgeår är slut. Sen är det ju det här med barnen... om de förlorat sin mor kan man inte bara dumpa dem hos presidenten och åka iväg för att finna sig själv.

Är genuint upprörd över det här med "Fantomen tror att Diana är död så han åker iväg med en Kaptenska och jagar pirater" - historien. Misstänker att jag är farligt nära att börja författa arga brev till lokaltidningar där jag undrar varför hunden försummas i kulturdelen.

Kommer hem. Är Kreativ. Vad annars? Får en smärre panikattack när jag bränner löken. Annars är all väl.

Ser på Vetenskapens Värld som handlar om RYMDEN och UTOMJORDINGAR. Carl Sagan är med och säger djupa saker och jag tänker DET DÄR ÄR ATOMIC ROBOS KOMPIS för jag kan inte skilja mellan Verklighet och Fiktion.

Ska gå och lägg mig och upptäcker att min säng luktar banan. Förklaring:



En banan i en tantsnuskis. I min säng.

Aaaaaaaahhhhh, the game is on, Mrs Hudson. Tror jag.

Ni förstår att här i Kulturkollektivet Kråkan har vi kultiverade nöjen. Vi spelar schack med pjäserna till bredden fyllda av vin och gin, vi klär ut oss i lustiga masker och kallar varandra för Otoo Bismarch (när han är ung) och Lord Byron och vi brukar gömma boken Brisinigrrrrrrr av C. Paolininini på varandras rum. För jag hatar Eragorrnrnrnrnrnr.

Den leken verkade tyna bort men har Hansson och Larssons Detektivbyrå (spionerar och triumferar minsann) eskalerat spelet. Jag erkänner mig besegrad för denna gång men... men Hansson å Larsson, ni kanske har vunnit kriget men inte... öh... något som är större än krig! (kärlek? aw... )

Brrr. Det här börjar likna ett Kallt Krig. Alla insatser bara höjs och varenda pokerspelare är blind. På det sättet är det här PRECIS som Kalla Kriget. Fast med tantsnusk, bananer och dålig fantasy. På samma sätt som att Hurts är PRECIS som The Tough Alliance. För ni vet... både grejorna är två killar och...................... för likt.

PS. För sista gången! Det kanske såg ut som jag smög in på mitt rum med en klase bananer som för att gömma dem i någon hemlig skattkammare full med frukt som man bara kan nå genom den hemliga gången under min säng MEN SÅ VAR DET INTE! Jag skulle bara... hämta en sak... JAG VET INTE HUR BANANERNA HAMNADE I MIN FAMN ENS EN GÅNG. DS.