* ett skämt
Gick till universitetet idag med ett orosmoln. Var orolig att läraren under seminariet skulle presentera kriterier, gränser, definitioner eller nåt annat som hade med essän att göra som skulle förvandla skrivandet till något tråkigt.
Det fanns ingen anledning till oro visade det sig. Han gav oss fria tyglar. Seminariegruppens allmänna reaktion eller iaf den jag märkte av var: ÅHNEJ! Det är för mycket frihet. Vet inte alls vad jag ska skriva.
Min reaktion: *räcker upp handen* Får man använda fotnoter ironiskt!?!
Såatteh... dags att dra något gammalt av mig.
Och nu har jag en anledning att börja läsa essäsamlingen Litteratörer och Militärer av Frans G. Bengtsson. Köpte en mycket fin utgåva på Kupan för ett tag sen och nu när jag slår upp den upptäcker jag till min stora förtjusning att den första essän handlar om Francois Villon.
OKEJ. Nu är det verkligen dags att dra nåt gammalt över mig.
För att motverka denna... jajagvetintevad... så lovar jag att sätta upp ett svartvit fota av en fruktansvärt, ohälsosamt söt griskulting som äter tårta. Nog för att ge mig diabetes.*
* ironi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar