Julafton
Snaps.
Mango? Absolut.
Polska snapsvisor som bara hälften av bordet kan.
Andra versen kan nästan ingen. Inte ens mormor.
Därför utgörs andra versen av ett sjungande mummel - naaaa...nananana... naaa... naaanananana!
De ord som man faktiskt kommer ihåg sjungs lite extra högt.
För att visa att man kan.
Jultomten avslöjades. Nästan. Kom undan i sista sekunden.
Tack och lov att vi alla fall slipper Krampus.
Dock får jag sova på golvet. Okej. Nu överdriver jag. Fick sova på två ganska tjocka täcken. På golvet i tv-rummet på övervåningen. Vänder och vrider på mig större delen av natten. Funderar på att ge upp och be om att få något bekvämare att sova på. Tänker sedan att det inte finns nåt bekvämare och att det är lika bra att härda ut.
Gottar mig lite i mitt ödmjuka, självuppoffrade lidande.
Tröttnar på detta lidande när jag vaknar med ryggvärk.
Juldagen
Får veta att det fanns en madrass som mormor tänkt att ge mig men glömt bort.
Bestämmer mig för att aldrig mer lida på ett så där ödmjukt, självuppoffrade sätt.
Går på fest med vänner och roliga kamrater.
Vet inte vad som stressar mig mest i början: Människor som jag känner och vill hälsa på eller människor som jag inte känner och som jag därför inte vill hälsa på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar