Inside the Geek's Freezer

Är kanske inte alltid den mest logiska personen i rummet. Eller den smidigaste men det hör varken hit eller dit.
Är inte direkt den sortens kvinna som skulle kunna kasta ett getöga på rosetta stenen och säga: "Ahem! Det här är ju fullkomligt logiskt. Förstår precis... eftersom det är logiskt. Nyckeln till hieroglyfernas gåta? Here I come!"

Nej, nej... är inte alls vad man skulle vilja beskriva som typiskt Passion.

Dock är jag inte utan talang.

Exempelvis: Lyssnade på Detektiverna i P1 (obs spojler varning... alltså inte att jag lyssnade på radio utan spojler för själva innehållet, duh!) och typ första ledtråden var: två kvinnor bestialiskt mördade, en kropp hittades i skorstenen och-
Jag: Morden på Rue Morgue av Edgar Allan Poe! BAM!

Borde kanske bli detektiv, tänkte jag då... fast är ju inte är inte så förskräckligt logiskt lagd. Lite logik behövs när man ska detektiva runt... och smidighet. Inser tyvärr är jag inte är detektiven i historien utan snarare den roliga sidekicken. The comic relief. Ah mäh! ... har åtminstone alla bra catchphrases...

Femme fatalen strosar in.
Detektiv Hårdkokt: Sååå, vi möts igen!
Jag: Här kommer jag med saft och bullar!
FF: Äh... nej tack.
Detektiv HK: paaaaaasssssssiooooon!
Jag: Ooops! Gjorde jag fel igen? (rycker på axlarna och ler in kameran, publiken kiknar, den där passion...)

På mordplatsen.
Detektiv HK: Skynda på, medan bevisen är rykande hetta. Innan spåren kallnar, innan mördarens blod kallnar och... han mördar igen... medan vi-
Jag: ska bara knyta skorna- *ramlar*
Detektiv HK: Knöt du fast dig själv i väskan igen?
Jag: ... jag knöt fast mig själv i väskan igen.
Detektiv HK: Varför? Varför just jag?

Samarbete med polisen.
Polischef: Om jag ens känner lukten av dig i närheten av det här fallet kommer du få veta att du lever!
Detektiv HK: Bra. Jag gillar att leva. Det antar jag att vår polare i blodpölen också gjorde... innan ni sjabblade till det med hans vittnesskydd!
Jag: Vilken hårdkokt diss!
Polischef: Jag ser att du tog med fanklubben.
Detektiv HK: Har inte du något att knyta fast dig själv i?
Jag: *suck* Nej, men jag såg en lykstolpe utanför som jag kan gå in i medan jag sms:ar.
Detektiv HK: Bra. Gå och gör det.
Jag: Åh-kej. *lunkar bort*

På caféet där vi fikar och begrundar fallet.
Jag: Finns det nåt som är bättre än kaffe och paj i goda vänners lag? Mm-hm. Skulle inte tro det.
Detektiv HK: *begrundar fallet med bekymrad min*
Jag: Jepp, jepp... drinkin' joe with mah bro!
Detektiv HK: *ställer en viktig fråga* Vem kan mördaren vara?
Jag: Överste Senap med snaran i salongen?
Detektiven HK: Grrrrr...
Jag: Öm äh... jag går och hämtar lite påtår åt oss, va.

På besök hos obducenten:
Jag: Åh gudars! Det är vidrigt, fruktansvärt, en tragedi! Ååååhhh, the humanity!
Obducenten: Det där är min lunchlåda. Här borta har vi ert lik.
Jag: Också äckligt.
Detektiv HK: Nog med lustigheter.
Jag: NOG?! Men jag har ett nytt obducentskämt.
Detektiv HK: Nej.
Jag: Åh.
Detektiv HK: Vad kan du berätta för oss?
Obducenten: För bästa resultat när man gör en sallad bör man-
Detektiv HK: Grrr! Om liket, vad kan du berätta om liket!
Obducent: Ah. Jaha. Okej. Den är som min självbild.
Detektiv HK: Äh?
Obducent: Rutten. Men det är väl ingen som bryr sig om? Ingen frågar någonsin om hur jag måååååår.
Jag: *efter detektiv hk armbågat mig hårt* Hur mååååååår du?
Obducent: Ruttet.
Jag: ... vill du höra ett skämt?

Konfronterar femme fatalen. Hon döljer nåt. Det gör de alltid. Är liksom deras grej.
Detektiv HK: Jag kommer inte låta dig komma undan med det här!
FF: Men vår personkemi då? Vår sexiga personkemi. Betyder det ingenting alls?
Detektiv HK: Kanske i en annan värld, en annan tid, hade vi kunnat vara lyckliga... men som det ser ut nu... mitt hårdkokta hjärta och din välslipade blodpump var aldrig menade för varandra.
FF: Ååååhhh, håll mig hårt och släpp aldrig taget!
Detektiv HK: Älskling!
Jag: Hääääääär kommer jag med-
DHK och FF i kör: Vi vill inte ha saft och bullar!
Jag: *med gråten i halsen* Jaha! Men tji fick ni! Idag har jag faktiskt bakat flarn! *stormar ut*
Detektiv HK: *går fram till dörren som smälts igen, knackar på försiktigt* Hallå? Skulle gärna ha lite saft och flarn.
Jag: *snyft* Nu passar den minsann, men nu är det för sent.
Detektiv HK: Du hetsäter väl inte flarn för att hämnas och göra mig ledsen?
Jag: *med munnen full av flarn* Mmmmnnnneeehehhhej?
Detektiv HK: Du vet att du får ont i magen av för mycket flarn,
FF: Borde jag lämna er två ifred?
Detektiv HK: Äääääääääähhhhh... ja.

Sista konfrontation, upplösning och slutet på historien:
Detektiv Hårdkokt: Vettu, tror det här kan bli början på en underbar vänskap.
Jag: Casablanca! BAM! Men... såatteh...
Detektiv HK: Har du-
Jag: -knutit fast mig själv i väskan, ja. Lite hjälp?
Detektiv HK: *skakar leende på huvudet, den där passion, va*

Solnedgång, ett jazzsolo som tonar ut...