Återförening

Min bror kom precis hem efter en lång tågluff och jag (den goda systern) hälsar honom varm välkommen hem med ett:
"Du luktar fruktansvärt! Äckligt!" och "Det är ju nästan övernaturligt, din odör är som en egen individ. Den hänger kvar i rummet efter du gått ut."

Och ändå fick jag örhängen av honom för att han glömde en av mina pocketböcker på ett tåg.

Fast sen hämnades han genom att ge mig en broderlig kram.

Det var fruktansvärt.

Attackerad av tretton timmar lång tågresa på alla fronter.

Fast skrattar bäst som skrattar sist.

Jag gjorde en klurig undanmanöver genom att hålla andan.

Tyvärr har jag ingen som helst uthållighet, därför höll jag andan i ungefär tre sekunder.

Det var alltså Bror Passion som skrattade bäst och sist och Syster Passion som fräste lika ilsket men verkningslöst som en blind kattunge med dålig koordination.

Och sen kom Päronen Passion hem från sommarstugan och berättade glatt om hur de besökt en cementfabrik och om hur intressant det var ("vi fick se kalk brytas! kan du tänka dig? kalk!") och visste jag till exempel vad skillnaden på betong och cement var?
Jag (den goda dottern) svarade: Sluta vara parodier på er själva!
Som ni förstår fick jag inte veta vad skillnaden på betong och cement var. Så går det när man narras.

Fick däremot ändå så bilder från cementfabriken samt min fars kitschiga foton på solnedgångar. Han var bara lite ironiskt misstänker jag.

Dock kom nådastöten i form av kameran jag lånade ut till min Far. Jag hade överlämnat apparaten med ett vänligt men bestämt: "Om du ska låna min kamera får du lova att inte gå runt med den kring halsen som en... som en turist!"
Han lovade inget och jag anade det värsta.
Ack, så naiv jag var för det visade sig vara ännu värre. Eftersom jag inte hittat mitt kamerafodral tvingades min Far bli Påhittig.
Det är aldrig bra när fäder tillåts bli Påhittiga. Det är då de smider de värsta ordvitsarna. Allra värst är när de blir Finurliga.

Min Far hade hittat tid att både bli Påhittig och Finurlig.

Han hade använt en gammal grå socka som provisoriskt kamerafodral.

När han kom hem visade han stolt upp sin Påhittighet och utropade: "Se vad jag gått runt med!"
Och jag, lite blasé: Det här är alltså min familj? (eftertänksamhet) Helt ok antar jag.