För övrigt...

För övrigt förstår jag inte mig själv ibland. Till exempel när vi skulle köpa frukost i Köpenhamn:
Jag: Åh öm... vi skulle kunna ta den här... *grimaserar* yoghurten?
Ebba: ... jag tror jag tar det här istället. *väljer något helt annat*
Jag: *paniskt* V-va? Men... vad... hur?
Ebba: Du vet att vi inte behöver äta exakt samma frukost?
Jag: *andas ut* Vilken tur för jag ville verkligen inte ha den där yoghurten.
Och detta skedde i princip varje morgon i Köpenhamn. Så alltså... om jag hade fått bestämma att vi alla ätit frukost som vi inte ville ha. En frukost som kanske inte var äcklig men inte så god heller.

För övrigt tycker jag fortfarande att: "O tempora o mores o tempura!" alltså; "O tider! O seder! O friterad japansk mat som ibland serveras med dipsås!" är ett bra skämt. DET ÄR ETT BRA SKÄMT... för att tempora (tider) och tempura (friterad japansk mat som ibland, men inte alltid, serveras med dipsås VALET ÄR DITT!) låter för likt och... SLUTA FÖRKLARA SKÄMTET. Det är ett bra skämt (verkligen?) låt det stå på egna ben (klarar den det?)

För övrigt har jag köpt en hel del blåa kläder. Den enda förklaringen är att jag har THE BLUES. Hahahaha...

Haha.

Ha?

Kom igen!

DET VAR ETT BRA SKÄMT!

... nej, jag antar att det inte var det men jag får inte igång teven så man får väl roa sig själv. Om ni ursäktar jag ska jag nu gå och dansa lite chacha framför spegeln... för då känns det som om jag har någon att dansa med. Ett är det ensammaste numret, vet ni väl.