Läser Riddarfalken från Malta av Dashiell Hammett. Har kommit fram till två saker:
- Om jag var ornitolog skulle den här boken göra mig otroligt besviken. Det var inte ens en riktig fågel.
- Filmen var bättre. Klart bättre.
Fast det är en underhållande... på ett sätt jag misstänker att Hammett inte hade tänkt sig. Har nog läst och skrivit för mycket parodier, parafraser och meta på denna typ av litteratur för att någonsin kunna ta det här på allvar. Dessutom är det något med Hammetts personbeskrivningar som är... coooooomedy... ja, inte kanske guld direkt men...
Comedy brons?
Eller så är det bara nåt underligt med min utgåva.
"Samuels Spades käkparti var långsträckt och knotigt, hakan ett utskjutande v under det rörligare v som munnen utgjorde. Näsvingarna var uppåtsvängda så att de bildade ett annat mindre v. De gulgrå ögonen satt fullkomligt vågrätt. V-motivet togs upp igen av de buskiga ögonbrynen som var svängda utåt i en båge [...]"
"Hans ansikte var grått nu med käkmuskler som stod ut som stora körtlar under öronen."
Äh va? Försöker tänka mig hur Spade ser ut men allt jag ser framför mig är en kubistisk stilleben av en äggplanta.
2 kommentarer:
HAHAHA, jag ska anstränga mig mycket hårt, och sen ska jag rita en teckning av mannen. den kan du ha på ditt rum i en fin ram sen!!! ehehehe inom en snar framtid: Amanda: "titta titta vilken fin, den är till deeeej Hanna!", Hanna: "Åhh, hehe, tack. Den sätter vi häääär, precis hääär, på kylskåpet så att alla kan se den, det blir väl... braaa?". Alternativt:
Amanda: "titta titta vilken fin, den är till deeeej Hanna!", Hanna (med något hysteriskt i rösten, och rödkantade ögon): "VAD HAR JAG EGENTLIGEN GJORT DIG!!!???"
Ja, snälla gör det! Lovar att bli en komplicerad blandning av förskräckt, stolt och hedrad.
Skicka en kommentar