Seminariereferat 120216

Innan seminariet börjar:
”Ebba, om vi kunde spela instrument då skulle vi vara First Aid Kit fast du skulle slänga ut mig eftersom jag inte har ett charmigt leende och långt hår. Det vore faktiskt riktigt elakt gjort av dig.”
”När kom du på det här?”
”På vägen hit men jag kom också på att vi kan varken spela gitarr eller blockflöjt så det är nog ingen fara.”

Seminariet tar sin början…
Det börjar med en redogörelse av hur arbetet går till på UNTs kulturredaktion. Vilket tycks vara något i stil med "Vi är [tredje] bäst i Sverige och om jag fick ta bort en del av tidningen skulle det vara sporten BWAHAHA!"

Dessutom diskuterade vi möjlig ålder på kulturredaktören. 45? 55? 63? En tvärvetenskaplig kille med dator googlar fram en bild.
Ebba: Hon ser ju fräsch ut.
Jag: FRÄSCH!?! (kastar mig över Ebba plus ett bord för att få se)
Ebba: Du och dina tanter... (referar till min tantcrushes)
Jag: Vaddå... hon var ju fräsch... en cougar.

Det urartar till en diskussion om fördjupad kunskap inom litteratur är ett negativt stigma eller om det öppnar dörrar till en social elit. Huruvida nördig kunskap inom sport eller musik är mer socialt acceptabelt. Det spårar ut…

R: Om jag visade upp mina mangakunskaper, då skulle Fredrik Böök bara skratta åt mig.
Prof. O: Skratta? Nej han skulle rynka ogillande på näsan åt det.
Ebba: Böök skulle inte ens vilja besöka dig, R.
Jag: DET ÄR FÖR ATT HAN ÄR DÖD!
R: För mig lever han fortfarande.
Jag: Böök är död! Det måste du acceptera, R!

Diskussion hoppar vidare till den moderna, kinesiska talekonsten.
Prof. O: Jag tror det var premiärministern Wen Jiabao… heter han så?
Tvärvetenskaplig kille: Är det inte Hua Guofeng?
Prof. O: Nähä du, det var han som efterträdde Mao.

Det har nu gått två timmar. Ebba och jag utbyter plågade blickar. Vi har ännu inte kommit fram till det vi faktiskt skulle gå igenom.
Jag: (stressat) Nu vill jag ha kaffe för om jag hör ett till kinesiskt namn då får… DÅ FÅR JAG SPADER!

Efter kafferasten.
”Eftersom vi ska intervjua en språkmaterialist får vi lämna in vår skrivuppgift i form av en mobil?” – Jag
Resten av seminariegruppen (förutom Ebba*): Äh… okej?

* Ebba har kommit på den briljanta idén att om man blev bjuden på fika hos en språkmaterialist skulle man givetvis bli bjuden på kakor som smulades sönder och sattes ihop till en helt ny kaka.**

** Betyder det att dammsugare är alla språkmaterialisters favorittilltugg?***

*** Men man får inte glömma att språkmaterialister helst inte vill bli kallade språkmaterialister. Vi kan väl börja kalla dem för dammsugarlyriker.

Vad vi kom fram till:
Ingen lyssnar på reaggae.

Fredrik Böök är, och förblir, död.

En del författare kan ha Billy Bokhylla hemma oss sig.

En del författare kan ha en… utmanande… personlighet.

Att jag hade på mig dubbla pantalones. Alla är jätteintresserade.

Kursen heter "Kommunikation om litteratur" och ingen kan anklaga oss för att vi inte kommunicera.

Jag inser dock att jag kanske bidrar till bilden av att litteraturvetare är ett pack som ”bara hittar på” och babblar.

Tillåt mig att protestera: Jag hittar inte bara på. Alla mina teser och teorier är starkt underbyggda av vad andra har hittat på.