söndag 14 april 2013


Jag föredrar verkligen den långsamma utvecklingen av Watson och Sherlocks vänskap i Elementary framför Sherlock. Plus Lucy Liu... jag menar... LUCY LIU! (och att Sherlock alltid har fula t-shirts eller skjorter som verkar vara ett nummer för små... )

Hon är nummer två på min lista över "Lucys". Nummer ett kommer alltid vara Lucy Lawless.

Och visst jag gillar osympatiska protagonister. Osympatiska protagonister är det bästa men det måste finnas något hos dem som gör att man relatera till dem. Det behöver inte ens finnas något sympatiskt hos dem. Bernard Black i Black Books är en vidrig människa men man accepterar att han har två vänner eftersom Fran är minst lika vidrig som han är på sitt eget sätt och Manny är tillräckligt godhjärtad, dum för att stå ut med Bernard. Det som gör att man kan relatera till Bernard och ändå gilla honom är för att serien inte döljer att han är vidrig och även om Bernard för ögonblick att trycka ner resten av mänskligheten finns det återkommande ögonblick som visar hur patetisk och självdestruktiv han är.

I Sherlock är det lite för mycket... åååhhh, Sherlock är så fantastisk. ALLA ÄLSKAR SHERLOCK! Och alla som inte älskar Sherlock är dumma och är antagligen poliser som har relationer med gifta män såatteh... usch, eller hur?

Vi ska förstå att anledningen till att John Watson blir best friends forever med Sherlock i BBC-serien är pga att han behöver äventyret och är fascinerad av Sherlock. Men serien visar nästan aldrig varför John skulle vilja stanna kvar hos någon som drogar honom med en sorts mardrömsdrog för att testa resultatet. Det är lite för mycket tell och för lite show i Sherlock.

I Elementary beter sig Sherlock då och då lika vidrigt som BBC!Sherlock men Joan Watson låter det aldrig glida undan och Sherlock måste be om ursäkt, visserligen gör han det aldrig särskilt tydligt men det finns där och vi förstår att Joan ser ett värde i deras vänskap.

Dessutom gör CBS!Watson mycket mer i fallen, hennes läkarexpertis kommer väl till pass i många fall. Det finns många tydliga exempel att även om Sherlock är smart skapar Watson en balans i hans liv som gör honom ännu bättre.

Och Sherlock erkänner när han har fel och att det grämer honom lika mycket att han hade fel och att hans misstag t.ex. höll på att leda till att en oskyldig kvinna skulle kunna bli skild från sitt barn. Han löser brott för att han behöver något att stimulera sitt sinne men han glömmer inte lika lätt människorna som är inblandade som BBC!Sherlock.

I A Scandal in Bohemia blir Sherlock överlistad av Irene Adler på grund av sitt högmod och Watson noterar att han efter att Irene Adler kom undan har Sherlock inte lika ofta talat nedlåtande om kvinnor och talar alltid om Irene Adler med beundran. Han begick ett misstag och lärde sig av det.

Det är det jag saknar lite hos BBC!Sherlock, när han möter Irene Adler vinner han för att hon blir föööör käääär i honom. Blääää. Och Moffat påstår att hans version av Adler är en mycket starkare kvinnlig karaktär än orginalet. Mmmm. Visst. För avsnittet handlar i princip om att ALLA ÄLSKAR SHERLOCK MAN KAN BARA INTE LÅTA BLI!!!!

Nej, jag föredrar Elementary... där poliserna inte hela tiden är dumma i huvudet så vi ska förstår hur fantastisk Sherlock är. Plus... som sagt... JOAN WATSON!!!




Inga kommentarer: