En gång hade jag med mig en burk inlagda gurkor till min matlåda på jobbet. På burkens etikett stod det: "Kapusta kiszona". Vissa dagar vill bara bejaka sitt kulturella arv, hörni. Bejaka det så in i norden. *lek med ord haha*

Kokbok från 60-talet, illustrerad av Czeslaw Wielhorski är bara fantastisk på så många olika sätt.

Till exempel att den spexigt klädda kockerskan lyfter upp en höna och en tupp med ett slags magiskt kraftfält och: "I will combine them."

Vi kan spekulera att detta följdes av både dramatiskt åskväder samt dråpligheter när hennes höna/tupp-hybrid löpte amok i den lilla byn.

Men ni vet hur det är. I ena stunden leker man med naturens lagar, skapar styggelser till höger och vänster och funderar på om tonfiskröran behöver mer peppar.

I nästa stund så knackar det på dörren och där har vi den lokala bymobben med facklor och högafflar.

Jag menar... hatar när det händer. Speciellt när man lagar mat.

"Kan vi ta det här imorgon?" du ler urskuldande, "Håller på att göra en slags tonfisksallad."

Mobbledaren stirrar stint på dig, "Vi vet. Du tänkte servera det med quinoa."

Obehagligt välinformerad mobb tänker du men visst. Det är ju sant.

"Vi såg vad du gjorde!" ropar någon längst bak i den samlade mobben.

Du känner dig lätt förvirrad, "Kokade den?" är det enda du kommer på eftersom det är det enda du hittills gjort med din quinoa. Du hoppas att mobben inte motsätter sig det faktum att ikväll tänker du äta quinoan.

Mobbledaren säger sammanbitet, "Vi vet att du inte brydde dig om att skölja av quinoan innan du började koka den."

Du skruvar på dig, "Jag hade lite bråttom, ok?"

"Om du inte sköljer quinoan får du inte bort bitterämnena som sitter i skalet. Du har i princip förstört en hel rätt på grund av att du... "  han spottar ur sig orden, "Hade bråttom!"

"Ditt monster!" ropar samma röst från längst bak i mobben och du tror dig känna igen rösten.

Det kan väl inte vara... säg att det inte är... "Hanna?"

Jag skrattar nervöst, "Det är mitt namn. Slit inte ut det, va?"

Irritationen får det att klia i fingrarna men den bedövande uppgivenheten som spridder sig längs varje nervtråd vinner i slutändan, "Varför är du ute och hotar mig och min lunch med fackla och högaffel?" frågar du och vill egentligen inte ha ett svar.

"Åh du vet hur det är... när man först kommer hem från semestern kan man unna sig lite slötv, lite dåliga serie som kräver noll tankekraft men efter tag känner man sig mätt. Är det här jag vill stimulera hjärnbarken med? Dålig anime? Nej. Så jag skaffade en hobby."

Jag viftar glatt med min standard högaffel (modell 3Z) och mobbmedlemmen bredvid skriker av smärta och stönar fram ett kvidande tyst: "Neej inte igen! Inte mitt andra öga!"

Mobbledaren som står bredvid ser minst lika uppgiven ut som du känner dig.

Du känner för första gången en liten migrän komma krypandes längs skaplen. När din höna/tupp-hybrid väljer just det ögonblicket för att återvända med syfte att förgöra sin skapare (allt enligt traditionen) känner du nästan tacksamhet gentemot denna lilla styggelse.

Recept på höna/tupp-hybrid serverat med quinoa
Quinoa
Höna
Tupp
Total brist på respekt för den naturliga ordningen i universum

Steg 1: Skölj quinoan. Jag menar... bara skölj den okej? Det blir bäst så.

Steg 2: Ta din höna i ena handen.

Steg 3: Ta din tupp i andra handen.

Steg 4: Combine.