Kan vi prata om träningsvärk? Att det bara gör lite ont när jag går men som tur är, inte när jag andas? Men att det är ganska fantastiskt hur fullkomligt medveten jag är om min kropp.
Liksom, "Hej," kroppen ler blygt och försiktigt, "Visste du om att du kan ha ont här och här?"
"Nej," kvider jag, "Kommer som en överraskning."
"Åh vänta bara," viskar kroppen och omfamnar mig vilket är ganska imponerande jag vet inte hur jag ska beskriva hur det ser ut, "Jag ska lära dig så mycket mer om smärta."
"Öh tack?" jag känner hur det kittlar nära ryggkotorna, "Ömmm högg du mig precis i ryggen?"
"Ssshhhh mitt barn, det här är bara början," min kropp stryker mig över håret, "Jag funderar på om vi ska ha rethosta igen."
"Är det här ett bra tillfälle att berätta att jag råkade ha för mycket sambal oelek i såsen?"
Min kropp stelnar till, "Vad sa du att du hade... " min kropp bleknar, börjar kallsvettas, "Vi var inte beredda på det här."
Hjälp. Jag kan ha mördat mina sista smaklökar. De kommer att vara saknade. Av mig framförallt. Jag vet inte hur nära vänner ni var med mina smaklökar. Det var ett par fina smaklökar kan jag berätta. Vi njöt av så mycket glass tillsammans.
Övriga nyheter, jag vill skriva nåt utifrån: "Han hade ett leende som en vandaliserad kyrkogård."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar