Och med det så menar jag att det var dags för lite förnyelse. Nu kanske ni tror att bestämde mig för att knåpa ihop en ful banner för att jag inte riktigt kunde få mig själv att läsa Fru Marianne. Om så är fallet ja... då är ni så nära sanningen att det borde bränna i era fingertoppar... för att ni har en fingertoppskänsla för Sanningen...
... eller ja, jag vet inte riktigt vad jag menar.
Det är som det brukar alltså.
Idag var en svår dag. Allt gick fel. Kunde inte ens presentera radioshowen ordentligt.
Däremot fick jag höra en fantastisk föreläsning. Före föreläsning var jag irritabel och fräste: "Guah! Vill inte sitta i två timmar å lyssna på nån man som babblar om Geijer!"
Dom orden fick jag äta upp med hull och hår.
Erik Gustav Geijer är ju fantastisk! Han förespråkad allmänrösträtt för alla. Inklusive kvinnor OCH präster. Hans syn på världen var att den enda positiva utvecklingen var att alla individer hela tiden skulle få ökat värde. Individen fick inte kränkas. Meningen med livet var dialog. Allt detta redan 1844.
Känner mig skamsen att jag gått och avfärdat Geijer som snubben som skrev den rätt okej dikten Vikingen och den fenomenalt trista Odalbonden.
Vår föreläsare brann verkligen för sitt ämne. Bland annat fick vi dessa pärlor som jag nu lite fritt tänker citera.
Föreläsare: Jag kan inte gå förbi Atterboms portätt utan att bli arg med tanke på hur han behandlade Geijer.
Hans upprördhet kan liknas vid hur min hand instinktivt formar en knytnäve då någon nämner Marconi. Han förklarade vidare att anledningen till att han hatade Atterbom var pga denna mans tal på Geijers begravning där han förklarade att den avlidne Geijers liberalism var orsakad av en hjärnblödning. Kul kille det där. Men Atterbom kom inte undan ostraffad! Å nej, en av Geijers anhängare skrev en serie debattartiklar (Föreläsare: Kanske en av Sveriges bästa debattartiklar... NÅGONSIN!) där han totalt tillintetgjorde Atterbom. Han skrev bland annat nåt i stil med att Atterbom var en kolibrisjäl vars huvud aldrig innehållit en enda bra tanke för samhället.
Vår föreläsare: Enligt mig en ytterst korrekt beskrivning av Sveriges kanske löjligast poet... NÅGONSIN!
Det där med att han kallade Atterbom Sveriges löjligaste poet är en otroligt hård dom med tanke på alla poeter som varit och är verksamma i Sverige.
*host*Öijer*host*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar