Synd är det om alla som inte hunnit umgås med mig på senare tid. Jag har kallpratat, småpratat, använt hela mitt galleri av strålande leenden, varit åh-så-ödmjuk samt inte helt olik västanvinden som fick av vandraren hans rock (fast inte just så precis kanske... )
Som ni kanske förstått har det funnit en otrevlig typ i min närhet som jag tvingats umgås med. Hon har försökt göra ett par utfall mot mig men nu plötsligt har hon blivit trevlig. Ja, när jag säger trevlig så tänker ni... Trevlig. Vad jag menar är trevlig.
Hon: *barsk stämma som om hon skällde ut mig* Värst vad dörrarna gnisslar!
Jag: Äh... ja, det gnisslar rejält.
Hon: Har ringt efter hjälp men de har inte dykt upp än. *argt* Kanske måste jag ringa igen!
Jag: *medkännande* Det är alltid krångel när man ska felanmäla saker. Förra året till exempel susade det något förskräckligt i den här luckan, inte nu längre men hela förra året.
Hon: Det kan inte jag förklara!
Jag: Nej... ett litet mysterium.
Hon: *skrattar: Ja, precis! *går*
Jag: Äh... åh-kej?
Kan ni föreställa er den chocken jag kände efter den här trevliga konversationen. Hennes vana att alltid avsluta sina uttalande med utropstecken förvirrar men saken är klar (kanske biff?) att hon och jag samtalade med varandra.
Vi har efter detta haft flera tillfällen att småprata om angenäma saker. Till exempel; hon hojtar barskt efter att få låna min telefon, jag tindrar med ögonen och räcker över den. Hon stirrar på mig och utbrister "jaså nu är du här igen!" och jag svarar lite putslustigt "mig blir man inte av med så lätt!" och ler mitt specialleende (alltså mixen av blitt och överlägset, inte psykopatleendet)
Så trevligt kan man ha det. Så trevlig jag kan vara framförallt. Hon försökte utmana mig med otrevligheter och skrämseltaktik men jag gav henne inget att utmana. Ett grässtrå som böjer sig för vinden men aldrig bryts av.
Nu tror jag vi är... personer som kan prata med varandra om gnisslande dörrar samt... dylikt.
Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för en ödmjuk toppenpingla som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar