PS!
Allt kan inte bara vara skratt och gråt, lite allvar måste jag också få skriva om innan jag går och lägger mig (va?)
I lördags när jag var på väg hem gick jag en bit på vägen genom Boulogneskogen själv. Helt själv. Klockan var cirkus halv fyra. Det var en ljus sommarnatt och sånt är alltid fantastiskt (INTE ETT ORD MAJA INTE ETT ORD FAST JAG VET ATT DU HAR JÄTTEMÅNGA PÅ LAGER!) men så när jag kom till delen av parken där det finns en massa små broar blev det lite obehagligt.
Vid en av broarna finns ett konstverk, en trästaty av Näcken. Tror jag. Den sitter visserligen vid vattnet och spelar men så har den horn och bockfötter. Kanske det som förvirrar mig. I ALLA FALL!
I vanliga fall tycker jag att det inte är ett alltför pjåkigt konstverk men denna kväll såg jag på statyn och tänkte: "Om den börjar leva och gå efter mig kommer jag att dö. För den kommer att mörda mig. Om den alltså börjar leva och gå. I det scenariot är jag rökt. Filead. Kokt. Grillad. Mördad helt enkelt."
När jag går förbi statyn började min rygg klia och jag vill bara vända mig om och kolla att den inte rört sig men det är dumt så jag gjorde inte det (fyra-fem gånger)
Jag skrämmer upp mig själv mer och mer och då.... OCH DÅ! Ringer min mobil. Jag famlar fram den och svarar "Hallå?" samtidigt som jag hör avlägsna steg bakom mig.
Jag hinner tänka: "Det är alltså så här jag kommer att dö. Kan inte säga att jag är förvånad."
Fast det var bara Maja som gick bakom mig.
Då trodde jag att hon bara sprungit ikapp mig för att kommentera hur ofräsch min spaning om hur fint det är med ljusa sommarnätter var en sista gång. Fast så blev det givetvis inte; som om jag bara skulle spana en gammal spaning en enda gång. Har många olika ofräscha spaningar på lager.
Det här med färdigskivat bröd till exempel... SMIDIGT FÖR DEN MORGONTRÖTTE! (bra spanat!)
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar