tisdag 7 juni 2011

Kanske kan den hetta "En Ödla Vilse i London"?

Har aldrig önskat efter en spin-off lika mycket som jag gör just nu. Konceptet är fantastiskt (fantastiskt är ett bra ord).

Madame Vastra. Ödla från jordens inre. Reser från en inte alltför avlägsen framtid (för oss... i nutiden alltså... ) tillbaka i tiden till 1800-talets London. Där äter hon upp Jack the Ripper och ordvitsar.

Jenny! Ett hembiträde (?) som vet hur man använder ett svärd. Uppskattar en bra ordvits.

Tillsammans bekämpar de brott! Och är ett för sin tid inte helt konventionellt par men de kan väl alltid adoptera någon liten Oliver, Olivia Twist-typ.

Om Vastra och Jenny dör i nästa avsnitt av Doctor Who blir jag ledsen. Hur ledsen undrar ni kanske.

Tja, om vi säger så här...

... jätteledsen.

Seriöst, jag gråter typ varje gång jag tittar på Doctor Who. Det är Murray Gold, BBC orkestern och Matt Smiths fel.

Eller ja okej... jag gråter också när det gäller klassiska Doctor Who. Det spelar ingen roll hur tydligt att det där monstret är en sorts tygdocka, det spelar ingen roll att äventyren råkar utspela sig på jorden nästan varje gång... så fort fjärde Doktorn ser moloken ut och inte glatt bjuder folk på godis blir jag lite tårögd.

1 kommentar:

Annika sa...

Vi borde ses. Jag borde uppdateras om dina åsikter om den nya säsongen. :)