Läste att man inte ska vara snäll juletid bara för att man har dåligt samvete. Man ska vara snäll året runt eller inte alls. Därför är jag elak året runt. Man är inget utan principer, donchaknow.
Den sämsta julklappen?
Ett barn.
Jag vet, det känns precis rätt att ge bort ett barn i jultider men tro mig, det är ingen hit. Även om du hittar den allra underbaraste av kerubiska små yngel, en sån där som både luktar och ser ut att lukta gott, en sån med vakna och nyfikna ögon, en sån med små händer som försöker greppa allt... nej, det blir bara pannkaka av det hela.
Allt du kommer att få höra är: "Aaaahhh! Hanna, vems barn är det här? Aaaahhh!! Åh gud, har du stulit ett barn!?!"
Jag: Stulit är ett så fult ord. Jag föredrar kidnappa.
"Åhhhhherregud!"
Jag: Vilken hysteri. Vad hände egentligen med att att det är tanken som räknas?
"Vad ska vi ta oss till? Åh gud, föräldrarna måste vara utom sig av oro."
Jag: Lugna ner dig, va. Är säker på att du kan byta till en annan modell om du vill.
Inte alls värt all min ansträgning kan jag säga. Inte direkt ett julmirakel det året... ja, om man inte räknar den onekligen rörande scenen då lille Melker återförenades med sina föräldrar.
Den bästa julklappen?
Ett träd i regnskogen.
(för att vara en tjej som helt ogenerat uppskattar konsumtion var det ett lite överraskande val)
Eller hur? Men nu är det så att jag alltid velat ha ett sånt där stiligt mahognyskrivbord.
(aahhh... där har vi det)
Hur är det nu, betalar jag för avverkning och frakt själv eller ingår det i gåvan?
Åh, det här blir verkligen den allra bästa julen. Träffade den här otroligt charmige snickaren i Betlehem som har en fruktansvärt läcker designidé till mitt skrivbord.
Där kan vi tala om julmirakel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar