måndag 12 december 2011

Taktlös: En [o]musikal[isk]historia

Kära läsare. Ni kan andas ut. Hämtade min dator idag och allt fanns kvar.

Det var nåt med den grafiska öm... kortet... och en uppdatering? Äh... jag är ganska säker på att jag lyssnade jättenoga för att inte göra om vad det nu var jag gjorde för att paja datorn men nu är allt som bortblåst. Allt jag kommer ihåg att Dator Doktorn sa åt mig att vara försiktig i framtiden. Med allt antar jag.

Annars var det inga problem med datorn. Ett liter problem uppstod dock när jag skulle hämta ut den lilla rackaren. Glad i hågen och med ett leende på läpparna skuttade jag in och sa: "Hallå i stugan! Är här för att hämta min lilla datormanick!"
Floristen: Butiken bredvid. (suuuuuuck)
Jag: Öh... öm. Men hur står det till med dig då?
Floristen: Bra...... TILLS DU DÖK UPP IGEN!
Jag: Aj då.

Sen körde vi ett helt spontant sång-o-dansnummer bland alla lummiga fuschior.

Fast nu är det så att floristen bara existerar i min fantasi så det hände inte alls.

(fast den främsta anledningen till att det här inte hände är för att du varken kan sjunga eller dansa utan att orsaka nervsammanbrott hos den ofta ofrivilliga publiken)

ÅH GUD DET ÄR SANT! Min allra mörkaste hemlighet!

(det är inte riktigt vad jag skulle vilja kalla ... hemlighet... just sayin'... det är rätt uppenbart)

Min största sorg med att inte kunna dansa eller sjunga är att jag aldrig kommer få möjligheten att bryta ut i spontana musikalnummer. DET KOMMER ALDRIG BLI MIN TUR!

Runt omkring mig förvandlas vardagliga konversationer till käcka sång-o-dansnummer men inte för min del. Är dömd att var put in the corner för all evighet!

(händer verkligen det här? jag menar... verkligen? om du inte slarvade med sömnen skulle kanske inte dessa musikaliska visioner plåga dig så)

Tänk ändå, att kunna svänga ihop ett stiligt broadwaynummer med kostymbytte. Bara så där!

Snacka isbrytare, va.

(Åhahahaha... isbrytare? Skulle tro att du är lite mer en Titanic!)

Snälla...

(Du skulle inte bara bryta isen, du skulle nå helt nya bottennivåer!)

Okej.

(För ditt nummer... skulle sjunka?)

Ja, jag fattar. Ha. Ha.

(I ditt fall skulle orkestern aldrig gå med på att följa nummret till havets djup... om du förstår vad jag menar?)

Ingen förstår vad du menar.

(Ah-mäh kom igen! Det var ett kul skämt!)

Ibland önskar jag att jag kunde samarbeta med mig själv.

(ALDRIG!)

å en o två, o entvåtre! djuuuuupt andetag och:

'Cause we're frenemies
We like disliking one another
Yes, we're frenemies

You and I, we're not enemies or friends
We're just frenemies to the end!

ETT SÅNGODANSMONTAGE SENARE!

Äh... tja?

(spontant sång-o-dansnummer... som du ville)

Det var väl... kul?

(... ja... ?)

Men låt oss för guds skull inte göra om det.

(vi talar aldrig, ALDRIG, någonsin mer om det här)

För en gångs skull är vi överens... 'cause we're frenemies we like disliking each other freeeene-

(sluta med där)

Vaddå?

(du nynnar! ganska dåligt dessutom)

Men den är så... så ... så... TRALLVÄNLIG!

(lägg av)

Du kan lägga av! yes! där satt den!

1 kommentar:

LisaBlomman sa...

Jag kommer att tänka på när vi var i Italien och Anna körde värsta dirty dancing med dig på dansgolvet och bah: tog dig i sina armar och höll dig hårt å bah: can you feel the beat och dunkade sin handflata i takt på din bröstkorg och sen gungade ni runt på dansgolvet som värsta lovers- alltså vadå romantisk komediscen i Italien? du har haft dina stunder, så kan man säga.