"Menar du att jag... MÅSTE GÅ UPP FEM TRAPPOR!?!"
"Hahaha!" skrattade hissen ondskefullt, "Feel the burn!"
Jag: (med eftertryck) Ditt as! (once more with feeling) Jag har inte ens hunnit köpa ett svettband ännu!
Så numera är min lista på ärkefiender:
- Den där arga mannen på Konsum
- Marconi
- Hon på bussen med läckande hörlurar och SAMMA FUCKING LÅT!
- Thomas Edison
- HISSEN
Och igår när jag stod i omklädningsrummet insåg jag att låten som spelades var samma som Hon på bussen alltid lyssnar på.
Knöt näven och hela kroppen darrade av vrede, "Nemesis!" vrålade jag, "Du kanske vann kriget men inte... äh... slaget... jag menar... saken som är större än krig... kärlek? Nej, det kan inte vara rätt... " men så insåg jag att hon inte hade åkt med bussen på länge. Eller så hade hon skaffat bättre hörlurar.
Då infann sig en djup sorg i mitt hjärta. Vår berättelse var tragiskt romantisk. Vi var typ Catherine och Heatcliff. Vi gillade inte varandra. Vi var bara besatta av varandra. Svindlande höjder, va.
Precis så var det.
Förutom att det bara jag som vara medveten om det men det är okej. Jag förlåter dig, du med läckande hörlurar och samma låt morgon och kväll. Det är okej.
Det är så att man bara vill börja gråta.
Nu kanske ni tycker att detta är fruktansvärt slöseri med energi, men vet ni vad?
Det finns fortfarande... markant paus... plats kvar på Listan.
Ett hot? Inte alls. Ett löfte.
När något tar slut betyder det bara att något nytt kan ta sin början.
Jag har irrationell ilska så det räcker och blir över.
((För Kate Beaton är aldrig fel))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar