Är sprudlande glad samtidigt är jag lite sorgsen. Därav förra inlägget där jag bara dumpade My Little Pony: Friendships is Magic i en okreativ röra. Man kan säga att det är mitt opium. My Little Pony: Friendship is opium (kan vara titeln på en bok som med allvarlig min dissikerar konsumtionssamhället)
Sprudlande glad: Jag får bekräftelse på att jag faktiskt gör någon nytta på praktiken. Första veckan hade jag prestationsångest like you would not believe eftersom jag ville var AMBITIÖS... INIATIVTAGANDE... POSITIV... Hela menyn alltså. Nu känns det bättre. Känns som jag lärt mig något om livet. Eller kanske snarare hur jag ska planera min vidare utbildning. Jag behöver sikta på att bli något där jag får vara lite... annars...
Jag: Har skrivit en expressionistisk enaktare. Det handlar om en dröm men är meta för att drömmen skapas i dialogen samtidigt som det ofrånkoliga slutet närmare sig vilket båda drömdeltagare är smärtsamt medvetna om. Det är en metafor.
Jobbet: För livet?
Jag: Va? Nej, vad är det för sjukt. Det är en metafor för metaforer om livet. Enkelt.
Jobbet: Äh visst. Okej. Hur hade du tänkt att-
Jag: ÄR I EN KREATIV FAS!
Jobbet: Fantastiskt! Här har du en sorts lön för mödan!
Jag: Hurra mannagryn med äppelmos... gott!
Sorgsen: Praktiken är snart slut och visserligen ska det bli peppat med en lägenhet med fungerande dusch och komma tillbaka till mitt mysiga rum. Framförallt, jag saknar Kulturkollektivet Kråkan att det ibland gör ont. Här. Här gör det ont. Mitt kråkhjärta dunkar för vinkvällar, tvspel och torsdagkvällar då vi, utan synbar anledning, målar mustasch, bär basker och spelar drickschack FÖR LIVET ÄR TILL FÖR ATT LEVAS!
Men... men det känns ändå som September, oktober har gått fasanfullt snabbt. Snabbt som... en kolibri som har glömt bort att den har en tvätttid. Det är för snabbt.
Och sen är det här med praktikrapporten. 3-5 sidor där jag ska värdera litteraturen jag använde mig av inom praktiken. Hurvida mina uppgifter hör ihop med programmet.
Urk.
Jag har lust att lämna in ett ark där jag bara skrivit en sak:
JAG GJORDE DET SOM BEHÖVDE GÖRAS OCH HÖR SEN - BEHÖVDE NÅGON FIKA DÅ FIXADE JAG DET!!!!! ÄR INTE DEN SOM ÄR DEN! MAN SKA INTE VARA NEGATIV!
Skrivet med clip art.
Plus kanske en kritisk fråga: Vem är egentligen "den" som är "den"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar