Med tanke på med mitt senaste rekord med slapstickcomedy under träningspass är det med skräckblandad förtjusning jag har bestämt mig för att gå på skivstång ikväll.
Det är fria tyngder vi snackar om och jag som ibland har svårt med konceptet att gå genom dörröppningar. BEDÖMA AVSTÅND ÄR INTE HELT LÄTT. Man kan säga att jag stod bakom dörren när de delades ut förmåga att bedöma avstånd.
ÅH GUDDARS! För många tillfällen för mig att få något i huvudet eller snubbla.
Det är precis samma fara som när jag ska bära en planka och en annan person befinner sig i närheten.
Min största skräck när jag är ute och cyklar är att två män som bär på en stor fönstrerruta plötsligt ska dyka up.. Krävs inget geni för att inse vad som skulle hända.
Ibland känns mitt liv är ett barn som tror att hon ska få leka "sätt svansen på åsnan" men efter ögonbindeln har satts på får barnet en moderlig knuff ut på en äng fylld med gropar som i sin tur är fyllt med krossat glas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar