Åh min lilla mormor. Hon är så fin. Brukar ge mig kassar med kabanosser o bjuda på polsk ostkaka o konjak till kaffet. Sen tittar vi på polska serials och jag fattar inget förutom att det där en man som gillar att ha ihop det med *flämt* gifta kvinnor. Det ser man eftersom han har solglasögon och läderjacka. Den en av de få fraserna jag kan på polska numera är "Herregud, mitt barn! Vad har du gjort?" för det hör jag ofta från mormor (t.ex när jag blonderade håret)
Igår när jag var hos henne var hon arg eftersom hennes väninnor var elaka mot sina svärdöttrar. De blir så eftersom de har söner förklarade hon. Det är mycket viktigare tycker de att en kvinna ska bli gift, då spelar det ingen roll så länge de gifter sig tyckte väninnorna. Men med söner duger bara det bästa. Hon var speciellt sur på hennes väninna som klagat på sin svärdotters hår.
Mormor: Faan Krischa! Jag kan säga så till henne. Faaan! Tror du döttrar kommer ur en kråkas rumpa? *tittar på mig* Tror du det?
Jag: Äääähhhh... nej?
Jag vet inte vilken talesättet mormor direktöversatte från polskan hade men summasumarum hon tyckte att kvinnor blev behandlade orättvist. Mormor kan vara lite crazy bananas ibland men hon har sina moments. Som när hon visade Krischa runt efter hon flyttat till Stockholm.
Det var fint tyckte Krischa, men var det inte lite mycket invandrare?
"Faaaaan Krischa! (hon kan säga så till henne) Vad tror du vi är!?!?"
Yes. Där satt den, mormor.
PS. För ett par timmar gick jag på stan för att köpa påskägg till pappa och då var det en tant som gav mig en sån där "surt kolla in"-blick och sa: "Usch vilka platåskor, vad tillgjort!"
Nu kom jag på vad jag borde ha sagt istället för att gapa som en fisk: "DITT FEJS ÄR TILLGJORT!"
Hahaha! BAM! Där satt den, Hanna. Snyggt.
Tack, man försöker liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar