Min praktik börjar imorgon och det ska bli skönt att gå upp tidigt och faktiskt ha någonstans att gå där folk kommer att reagera om jag kommer försent.
Ingen reagerade i den tysta lässalen på bibblan där jag satt och sökte jobb. Ingen där skulle sakna mig om jag försvann.
Haha. Själakrossande hopplöshet......
Men nog om hur jag höll på att bli död på insidan (kunde liksom se det i ögonen när jag såg mig i spegeln, fönster till själen och allt det där)
Nu har jag annat att tänka på. Som till exempel... tänk om de inte gillar mig? Jag menar... tänk om?
Tur att jag hann prata med Hatten innan jag började för hon sa till mig, med allvar i rösten:
"Hanna, det klart de kommer tycka om dig. Jag känner ingen som inte tycker om dig."
"Ääähhh... det är sant. Typ, de enda som inte tycker om mig är nazister."
"Och du vill väl inte ha praktik hos nazister, eller hur?"
".... nej?"
Fast det skulle bli den bästa sketchen. Nazistpraktikanten. Kanske borde jag göra det med tanke på demonstrationen som skedde i hemstaden för ett tag sen. Infiltrera gruppen och förgöra dem från insidan. Har läst en hel del spionthrillers såatteh... man kan väl säga att jag är en expert. Säger vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar