Mina vänner är ibland en jäkla effektiv djungeltrumma. Fantomen skulle bli grön av avund och ringa Mandrake för att gråta ut.
Ibland är djungeltrumman nästan för snabb. Allt man hinner får fram är ett "Hallå! Det var kanske inte igår vi sågs men förra veckan. Hur är det med - "
"Hörde att du fick hångla." (sägs i en mycket bestämd ton)
Jag, förvånad, svarar, "Va? Hur? Vem? När?" tänker tillbaka och, ".... var det bra hångel enligt dina källor?"
För ibland hinner den nästan före innan själva skvallret ifråga har en chans att hända.Som att leva i okronologiskt berättad roman. Som typ mest handlar om hångel.
Alltså Georgia Nicholsons Dagbok besatthet av nunga-nungas+snogging möter Eternal Sunshine of a Spotless Mind-narrativ.
Skulle köpa den boken. Två ex. En till mig och en till en vän. Sen skulle jag se filmen och köpa t-shirten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar