Firade en hemlig födelsedag i Gävle för ett tag sedan. Pappa bjöd på middag, linssoppa och frasvåfflor som sköljdes ner med champagne. Ska det vara fint så ska det. Efter middagen krävde jag att vi skulle umgås.
"Vi ska spela spel," förklarade jag för pappa, "Sällskapsspel, frågespel. Trivial Pursuit," min ton talade klar språk. Här var det inget snack om saken. Men eftersom jag ärvt 77% av min dryghet av min far kan jag inte påstå att jag sen blev förvånad när han tog det som invit till att snacka om saken.
Han är dessutom en sån där som sitter bredvid när andra spelar frågespel och ropar ut rätt svar varje gång han kan en fråga. Man suckar och frågar om han inte ska vara med."Nej, nej. Jag tycker sällskapsspel är tråkigt."
Man fortsätter spela. Pappa börjar sucka när man inte kan svaret på en fråga han tycker är ack så enkel.
"Vill du vara med eller?" frågar man igen, lite ansträngt den här gången.
Nej, nej. Inte ska han det, han avskyt ju spela frågespel.
"Men nu måste du spela med mig och Jakob," sa jag, "Och du ska tycka det är kul också!"
Pappa grimaserade, "Jag måste väl få klaga," protesterade han.
Som den generösa själen jag är gav jag honom tillåtelse att klaga två gånger.
"Sen ska du njuta! Du ska tindra med ögonen, puffa på din pipa, kläma på din tweed och med jämna mellanrum ska du skrocka förnöjt. och säga att finare barn får man leta länge efter. Då ska jag och Jakob också tindra med ögonen och klappa dig på huvudet och säga 'åh far, vi vill inget hellre än att umgås med
dig. Kan vi hämta din tofflor? Sjunga en psalm för roa dig?' och det ska vara rena rama härdsmältan av underbart, helylle familjemys!!!!" det sista nästan skrek jag och andades tungt.
Pappa betraktade mig med ett beklämt uttryck i ansiktet. Han försökte utröna när allt hade gått fel. Föga anade han att det aldrig fanns något att göra åt saken. Jag är född sån. Och för varje födelsedag blir det bara värre. Det är min gåva till resten av världen. Man måste ge tillbaka av allt det goda livet ger en. För att vara
ärlig så tror jag pappa anade det lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar