Det sorgliga i fråga är att jag faktiskt nästan typ började gråta när jag såg Doctor Who julspecialen End of Time. Mitt snörvlande var ett resultat av förkylning, mitt hysteriska sinnelag och det faktum att David Tennants spelade dödsångest gör mig ledsen.
David Tennant är för övrigt en fantastisk skådespelare på alla sätt och vis. Det finns en god anledning till att Doctor Who är världens mest långlivade tv-serie (Ända sedan 1963) men trots det är serien fylld med logiska luckor av det episka slaget. Det som gör att man ändå står ut med serie (står ut och står ut, jag älskar den till döds) är för att erfarna skådespelare som David Tennant är galna, brittiska, hoppiga och förklarar allt med ett muntert: ”Time is in flux”, ”Reverse the polarity of the neutron flow” eller min personliga favorit: ”People assume that time is a strict progression of cause to effect... but actually, from a non-linear, non-subjective viewpoint, it's more like a big ball of wibbly-wobbly.... timey-wimey.... stuff.”
Dessutom lär han vara en grym Hamlet och Sir Arthur Stanley Eddington. Ser mycket fram emot hans nya film Burke and Hare där han och Simon Pegg ska spela skotska seriemördare.
Nu antar jag att jag borde återgå till att skriva klart mitt tal. Tropifiera det, undersöka vilka topiker jag borde hämta stoff ifrån osv. Dock ser jag fram emot att åka hem till Gävle igen och träffa det gamla gänget i samband med pulkor, snö och liknande.
2 kommentarer:
Vi ser fram emot dig också!!
mest sorgligt är att jag kommer att dö en dag. :C
Skicka en kommentar