En svamlig recension

Var som sagt i Huvudstaden och stället jag bodde på kan jag verkligen rekommendera. Tre Michelinstjärnor borde det få. Minst!

I födelsedagspresent fick jag en biljett till föreställningen Third Generation av Yael Ronen på Dramaten. Det var ett gästspel och därför visades pjäsen bara en gång vilket jag tycker är synd och skam för det här är verkligen bra grejer ska ni veta.

Third Generation är något så intressant som en politiskt angelägen pjäs som inte försöker tvångsmata dig med åsikter och moralkakor. Det handlar om den tredje generationen efter andra världskriget och bildandet av Israel. Skådespelarna var bland annat västtyskar vars farföräldrar hade varit nazister, östtyskar som bara försökte förstå kriget och konflikten i mellanöstern, en palestinsk kvinna vars man skjutits i benet av Hamas och vars bror precis dött i en israelisk bombräd, en ung israelisk soldat vars farmor ständigt påminner honom om att hela världen vill att judarna ska dö.

Det är tusen viktiga argument som tas upp under två otroligt intensiva timmar. Man lämnades med eftertanke. Karaktärerna i pjäsen kunde i ena stunden säga något som du höll med om för att i nästa sekund vrida på det så att det blev en åsikt du inte ens skulle vilja ta i med tång. Plötsligt kunde det bli tyst i hela salen. Det var en tung, tryckande tystnad som tvingade publiken att faktiskt tänka på vad som hade sagts. En av dessa tystnader bryts tillslut av att Niels (som under lång tid av föreställning legat bunden vid en stol på mitten av scenen då han skulle protestera mot kapitalismen genom att ockupera mark på Starbucks) nervöst undrar om nu inte är ett passande tillfälle för den där folkdansen de har övat på.

Om vad som sedan fyllde salen inte var ett ”förlösande skratt” så vet jag inte vad det var. Ibland skrattade man bara för att kunna distansera sig.

Den hade inga pretentioner om vad som är rätt eller vem som har gjort fel.
Under pjäsens gång, så fort ”förövare” nämndes, pekade alla på varandra men så fort det började talas om ”offer” var alla snabba med att peka på sig själva. Ingen utgav sig för att ha eller påstod sig ha monopol på moral. Tillskillnad från teatersällskapet Tribunalen.

Tribunalen visste vad som var rätt och fel och de tog Den Tappre Soldaten Svejk och våldförde sig på honom! De försökte stöpa om honom för att passa sin egna vänstervridna världsbild utan en enda tanke på vad Svejks innersta väsen var! Vad boken egentligen handlade om! ARGH! (Åh-kej. Sluta hyperventilera. Ta ett djupt andetag. Skölj ned ett chill-pill med ett glas vodka. Chill-pill verkar snabbare tillsammans med vodka. Säger vi.)

I alla fall… Third Generation var smaklös, hysterisk, allvarlig, komisk och mänsklig. Den bestämmer inte vad du ska tycka eller tro men den vill att du ska tänka efter och inse att ett viktigt misstag många gör är att tro sig veta exakt vad problemet är och hur man ska lösa det.

Höjdpunkter ur Third Generation:

Niels öppningsmonolog där han ber hela världen om ursäkt för förintelsen (Niels farfar var nazist.) Han vänder sig direkt till den israeliska juden i gruppen och ber om ursäkt.
(parafraserad)
Niels: I want to, personally, to apologize for the holocaust and the pain we caused your people.
Roi: …………. Forget about it.
Niels: *glatt* Okay!

Niels judiske pojkvän orkar inte packa till deras resa till Israel och ber att Niels ska göra det åt honom.
Niels: I can’t do it! I have to vacuum and pull the plug to all the electrical equipment. You cannot expect me to have the Final Solution to everything!

Yosef drömde om att bli munk ända till Jungfru Maria började invadera hans sexdrömmar.

Niels: I also want to, personally, to apologize to you. Yosef and Mohammed.
George: Uh? Niels? My name is not Mohammed.
Niels: … it’s not?
George: It’s George.
Niels: Huh.

George var också fin. Han förstod inte vad folk talade om när det sa att araber har det svårt i Israel. Han får minsann massor av respekt för han är en känd skådespelare. Hans debutroll var som terrorist… fast med ett hjärta av guld. Alla förälskade sig i den karaktären, förklarar George, och alla känner igen honom. Till och med i Sverige tittar de på honom som om han vore terrorist. Han hade ingen aning om att hans filmer var så populära även i Sverige.

**

Det är svårt att egentligen förklara i skrift hur smart hela pjäsen var. Jag kan egentligen bara beskriva de ytliga poängerna men Third Generation var så mycket mer. Återigen: otroligt synd att den vara visades en gång annars hade jag propsat på att så många som möjligt skulle ha gått och sett den.

PS. Recensioner hittar ni här och här.
Plus: